Måste man det?

I dag är det den förste juni. Jag gillar inte juni månad. Juni har alltid betytt stora förändringar för mig. Skolavslutningar med allt vad det för med sig med osäkerhet om framtiden. Både den närmsta och den långt framöver.

Trots att jag inte gått i skolan på många, många år så innehöll juni förra året en stor förändring. En allt för stor färändring. Hela livet vändes upp och ner och jag tappade fotfästet. Det jag trott och hoppats på länge försvann. Hon hade inget intresse för mig. det var många sömnlösa nätter när jag blev medveten om det. Jag har nästa kommit över det nu men nu när juni närmar sig så kommer tankarna igen.

Men detta årets juni kanske innehåller en förändring åt andra hållet? Jag hoppas på det men tvivlar på det och det är ju ingen bra insställning. Men kan man ha en annan inställning när personer som tar kontakt med mig på kontaktsidan och faktiskt "talat" om ganska många olika saker helt plötsligt slutar höra av sig? Tre personer har till och med valt att avregistrera sig på sidan. Är det så illa så att folk väljer att byta identitet för att slippa tala med mig? Sannolikt inte men vad skall man tro. Är det verkligen värt att vänta på topparna och den positiva känslan som infinner sig i själen när allt flyter på och den där intressanta tjejen verkar bli mer intresserad även hon och det känns som att detta är ju inte så dumt. Är topparna så höga så att de kan väga upp de allt djupare bottnarna. Är det bättre att lägga sig platt och bara flyta med? Jag vet inte? Kanske någon som vet?

Ett lite dystert inlägg i cyberrymden men inte ens här är väl livet bara glatt och trevligt? Nu måste jag bita ihop och försöka hitta formen inför körens sista konsert denna våren. Håll tummarna för att jag lyckas.

/Mads

Var det så smart?

Idag var jag och några arbetskamrater på studiebesök på ett företag som har samma datasystem som oss och vi skulle titta på hur de löst vissa saker. Företaget låg ca två timmar bort och färden skedde i bil. När vi åkte i skogen så såg jag en skorsten på håll och sade då att det är nog skorstenen på Cloettas fabrik. "Va, ligger den här?" frågade min chef som också var med på färden. Jajemen svarade jag då och råkade nämna att de hade en liten affär som sålde godis som av någon anledning blivit utsorterad. "Då måste vi åka dit när vi åker hem" sa min chef som jag vet är en riktig gottegris. Efter det trevliga studiebesöket satte vi oss åter i bilen men denna gång med chefen vid ratten (han ville nog vara säker på att vi inte åkte förbi kekchopen). Resan till studiebesöket hade skett med hjälp av GPS (eller rättare sagt med stjälp av GPS, vi åkte säkert den närmsta vägen men absolut inte den bästa) men resan därifrån skedde med hjälp av karta. Eftersom vi inte åkte samma väg som dit så var det inte samma samhällen vi passerade och chefen frågade flera gånger oroligt om det verkligen var rätt väg men till slut kom vi fram och gick in i affären. Det fanns verkligen billigt godis där. Men! Varför såldes det i så stora förpackningar? Jättelådor med Sockerbitar och stora buntar med kexchoklad. Men det var bara att gilla läget och handla det som fanns. Chefen vann givetvis tävlingen om vem som köpte mest men han skyllde på att han köpte till tjejerna på avdelningen. Det återstår att se om det blir så.

Men! Men! Men var det verkligen så smart av mig att handla där eftersom jag lovat mig själv att dra ner på godisätandet? Nej är svaret på den frågan. Så nu får jag se om vi har jätteseg tejp här på företaget och tejpa lådan med sockerbitar riktigt ordentligt så att det går åt mer kalorier att öppna lådan än man får i sig när man äter godiset.

Smart som jag är ringde jag min mamma och sade att jag varit på Cloetta och köpt lite godis som jag tänkte ge till henne så att jag slapp äta alla onyttigheter själv. Då svarade hon glatt att hon också hade godis till mig. Hon hade nämligen bakat bullar idag och varit nere hos mig och lagt en påse i mitt skafferi. Så om jag kommer till jobbet i morgon med en grön ton i ansiktet och dålig matlust vet i alla fall min admin vad det beror på.

/Mads

Småländsk matematik

En urgammal myt säger ju att Smålänningar är snåla men inget kan vara mer fel. Vi kan möjligen kallas mycket ekonomiska men det beror på att vi ständigt måste bruka den karga jorden och inte enbart kan gå till något snabbköp som man gör i storstaden och bara plocka mjölk och bröd från hyllan. OK, jag överdriver en del men jag är i alla fall väldigt ekonomisk. På gränsen till snål, i alla fall mot mig själv. Har under period funderat på hur jag skall göra för att sluta äta godis eller åtminstone minska konsumtionen något men jag har hittils inte kommit på något bra skäl förrän jag förra helgen köpte "lite" lösgodis och insåg hur dyrt det var. Tänk er själva, ni står framför godishyllan och väljer mellan lösgodis för 7:90 per hekto eller en påse bilar för 16:90. Då verkar ju 7:90 mycket billigare eller hur. Men handen på hjärtat, hur många köper bara ett hekto? Inte jag i alla fall, lyckas sällan landa under två och ett halvt. Så därför är det billigare att köpa en påse bilar än lösgodis. Dessutom mår man mindre illa eftersom bilpåsen tar slut fortare och jag klarar sällan att sluta äta förrän påsen är tom. Hittade i och för sig några ensamma skumtomtar i skafferiet som blivit över. De var inte över sedan i julas utan bara från i fredags, det lokala gotteaffären säljer fortfarande skumtomtar, sådär härligt sega och söta. Man kan köpa en hel låda till hyfsat pris men man mår ganska illa av 700 gram skumtomte uppätna på ett fåtal kvällar så det får nog vara...

Idag kom Hermann till mig och jag blev jättenervös, kommer jag att klara av detta? Kommer han att växa och må bra hos mig? Nu är inte Hermann en hundvalp eller guldfisk utan en kaksmet. En kaksmet som är som en tamagotchi ungefär, man måste pyssla om den och mata den för att det skall bli en välmående smet som man sedan delar på och delar ut till hugade spekulanter. Jag fick min smet från min admin och tanken väcktes direkt om hur gammal smeten är? Härstammar den från Gustav III hov? Har någon kändis blandat socker och mjöl och hällt i min smet? Jag får kolla med admin. Hon har nog koll.

På tal om recept (har vi verkligen talat om det?) så har jag letat förtvivlat efter ett recept på kebab, jag kom nämligen över en påse kebabkrydda under en av mina resor. Inte på de sju haven utan på konfirmationsresan men kalsongerna ni vet. Jag har letat men har inte hittat något recept som jag tycker verkar vara som jag vill ha den. Är det helt kött eller färs? Om det nu är färs skall den göras som dolmar eller skall man göra en jättetunn pannkaka som man sedan gör strimlor av? Finns det någon som vet detta så skicka gärna receptet till mig. Vi kan säkert byta med något. Jag och admin läste om en kille i dag som hade bytt saker på internet och började med ett gem och nu bor han i ett hus som han bytt till sig. Så om någon har ett bra kebabrecept så byter jag gärna det mot tamagotchismet.

/Mads

Det skall vara syskon!!

Det skall tydligen vara syskon som gör bäst ifrån sig i år! I alla fall i Så Skall Det Låta, veckans program tillsammans med förra veckans var de bästa på många år. Rongedals denna veckan och Hedlunds förra veckan valde udda låtar och framförde dem suveränt och hade dessa två avsnitt använts i reklam för SSDL så skulle det ha sålts över hela världen. Men kul att se skillnaderna i framträdena, Rongedals satt snällt kvar medan Hedlunds var uppe och studsade mer. Tycker ibland att det kan bli lite jobbigt när alla skall ut på golvet och sjunga men förra veckan kändes det ändå inte helt fel. Rongedals tillhör helt klart mina favorittvillingar tillsammans med Bästa Kompisens tvillingpojkar och De finska systrarna i 80-talsgruppen Trance Dance. Undrar vart de tagit vägen?

På tal om Rongedals så passerar jag Rångedala på väg till Göteborg i morgon, arbetskamraterna skall Springa 21 km på Göteborgs gator och jag skall köra dem dit och medan de springer sig trötta får jag försöka roa mig så gott det går. Får väl göra som jag brukar, promenera och se om jag hittar något trevligt café där man kan äta kanelbullar. Då skall jag även försöka skriva ett svar på det konstiga brevet jag fått. För att leva som jag lär måste jag nämligen svara och inte bara strunta i brevet.

I början av veckan sa min admin och arbetskamrat att något stort kommer att hända och hon fick faktiskt rätt. I veckan kom jag faktiskt till insikt. Kanske inte den insikten jag ville ha men det är inte alltid man får som man vill. Så nu är det bara att inte hänga sig för mycket i läppen utan istället se på det positiva och försöka göra så bra som möjligt av det.

/Mads

Tvättbyte

Förra helgen umgicks jag med väldigt många tonåringar. Inte av någor udda intresse för tonåringar utan för att jag körde buss med ett gäng korfirmander. Många påstår att barn har sin trotsålder som 4-5-åring men jag tror att den värsta trotsåldern är vid 15 års ålder. Det verkar som många gör precis tvärtemot vad som sägs. Men det som är sunt är att de köper kläder som de sedan kan växa i och ha många år. I alla fall en del grabbar. De hade nämligen så stora byxor så de hela tiden hasade ner och visade underkläderna. Så många killkallsonger har jag inte sett sedan jag hade hand ett tvättbyte under ett repmöte.

För er som undrar om jag är piggare så kan jag säga att det är jag men gårdagen var ingen lek. Jag kom knappt ur sängen, eller rättare sagt knappt ur soffan. När jag tvingat i mig lite frukost och bytt däck på bilen gick jag och lade mig i soffan för att vila lite och där blev jag liggande. Var uppe några korta stunder för att dricka vatten. När jag väl tog tag i mitt liv och bestämde mig för att gå och handla lite mat hade affären stängt. Redan klockan 18.00. Det fcik bli vatten kokta makaroner och köttbullar. Ingen höjdarmat en pingstafton men jag blev i alla fall mätt.

"Vad synd att stackars Mads blev sjuk" tänker säkert alla nu (kanske inte alla men många, men de flesta. Eller några i alla fall. Eller någon. Eller?). Men nej, sjuk var jag inte. Min syn på saken är att man måste vara på sjukhus för att kallas sjuk tycker jag. Varför heter det annars sjukhus? Men pigg var jag inte. Jag var så opigg att jag inte orkade se kvalet till dagens Formel1-lopp i Turkiet. Som tur var hade jag satt på inspelningen så jag kunde se kvalet senare och se Massa ta pole för Hamilson och Kovalainen. Hoppas nu bara att Lewis orkar hänga på Felipe och köra om honom i samband med första depåstoppet. Drömpallen skulle var Lewis, Heikki och Fernando. Tveksamt om den blir såna, kommer säkert att vara minst en Ferrari på pallen men vi håller tummarna för annat. Eller hur?

/Mads

Vad gör pinnen för nytta?

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött" är inte bara den första textraden jag hörde av Melissa Horn utan också den känsla jag har just nu. Jag fattar inte vad det är, jag är helt slut. Igår var jag förbi min mamma och vi fikade och löste korsord och medan jag satt och fundera på ett väldigt konstigt ord somnade jag. På köksbordet! Jag brukar visserligen vara lite tröttare på våren, om det är allergin i sig eller allergimedicinen som gör mig trött vet jag inte men jag är helt färdig. Att vara trött är väl en sak men jag har ingen energi, jag är grinig på jobbet och genomför dagarna på jobbet enbart på grund av hög arbetsmoral. Jag är inte motiverad för fem öre och det gör mig ännu tröttare när jag känner att jag inte kan ge allt. Är detta något övergående eller är det så här livet skall vara? Är det som min husgud Lemarc säger "lagom doser glädje, lagom doser gråt, däremellan ledan man aldrig kommer åt"?

Mycket citat från skivor men i onsdags förra veckan kom två efterlängtade skivor på posten, Melissa Horns debutalbum och en liveskiva med Peter Lemarc inspelad under höstens bejublade turné. Vissa låtar på Melissas skiva får håren på armarna att resa sig och ögonen att fyllas av tårar men den är kanonbra. Kanske ingen förfestskiva med lättsmält tuggummipop men mycket väl en efterfestskiva med te, tända ljus och någon speciell person. Skivan är just nu utlånad till min admin och det skall bli intressant att höra vad hon tycker om den när vi syns på jobbet igen på torsdag.

Jag är faktiskt med på Lemarcs skiva! Inte på inspelningen men väl på omslaget. Det är den tredje skivan jag är delaktig i, den första spelades in på en mycket god väns svensexa. Till saken hör att kamraten är en fullständigt bedrövlig sångare, senast när han spelade Singstar fick han betyget tondöv.... Dessutom valde vi en inte helt enkel sång; "Köpa vingar för pengarna". Skivan spelades upp på bröllopet och brudgummen skruvade nervöst på sig eftersom det förekom en del kanske mindre passande ord i den egenpåhittade texten men någon däruppe ville inte att han skulle skämma ut sig så helt plötsligt tystnade musiken och när den helt plötsligt kom tillbaka så var alla fula orden redan sjungna. Nästan som ett under. Jag förstår inte att han gått ur Svenska Kyrkan, hur många fler tecken behöver han?

Andra skivan jag är med på är en skiva som spelades in på en julkonsert med kören. En skiva som faktiskt blev slutsåld! Kanske ingen jätteupplaga men alla i kören och orkestern som spelade har i alla fall varsitt exemplar. Har inte kollat men den kanske går att lyssna på Youtube?

"När skall människan skriva något om pinnen som nämns i titeln? Det babblas ju bara om en massa andra konstiga saker"

Jo, pinnen. Det är alltså pinnen som enligt vissa skall ligga mellan olika personers varor på bandet så att kassörskan vet när det är en ny kunds varor. Vad gör den för nytta? Jag fattar inte det så därför vägrar jag konsekvent använda den. Kan inte personalen uppfatta en halv meter lucka mellan första personens fibermüsli, lättyoghurt och örtte och den andra personens chips, folköl och falukorv tycker jag att personalen skall börja fundera på om de inte borde bli lite mer uppmärksamma. Att det sparar tid genom att det inte blir några luckor i strömmen av varor håller inte heller eftersom det inte är några som helst problem att hinna plocka upp en hel del varor under tiden som den första personen betalar sina varor. Att inte lägga upp pinnen ger dessutom en liten krydda vid besöken i matvaruaffären, alltid kul att se hur personen efter med en fnysning lägger (slår. Hårt) efter mina varor.

Förresten, vem är det som skall lägga pinnen (om man ju nödvändigtvis måste göra det)? Är det den första personen som skall lägga den efter sin sista vara eller är det den andra personen som skall göra det innan den börjar lägga upp sina varor? Om det är den första skall den då lägga upp pinnen trots att det inte är någon efter? Eller måste man lägga dit pinnen lite snabbt om det helt plötsligt dyker upp en kund efter i kön? Om man skall lägga upp pinnen framför sina varor skall man då göra det även om det inte finns någon före i kön. Måste personalen se pinnen för att förstå att nu är det dags att börja ta betalt? Många frågetecken men det finns kanske någon som kan räta ut en del av dem så att Dåren gör rätt nästa gång han handlar. Eller inte. Jag fattar inte vitsen. Det var sällan fullständigt kaos i affärerna när jag var liten och pinnen inte var uppfunnen.

Idag när jag var i matvaruaffären (utan att lägga upp någon pinne) så köpte jag chokladglass med chilismak. Jag kan inte bestämma mig om det är bra eller inte. Skall verkligen glass smaka sambal oelek? Eller skall man äta den till något mer och inte direkt ur paketet precis som de gör i amerikanska filmer?

Många osorterade tankar (?) från Dåren idag men det är ibland nyttigt för att "keep the evil spirits away" (Ytterligare ett Lemarc-citat).

Nu är det dags för den 83-årige, förlåt, 38-årige skall det vara, Mads att gå och lägga sig.

Eder Pulmicort i hösnuvan, Mads.

Med ålderns rätt

Jag tror att jag blivit känsligare så här på äldre dar. Senast jag såg Forrest Gump grät jag så jag fick torktumla filten i TV-soffan när Forrest träffar sin son första gången och sedan när han begraver mamman till pojken. En film som gör mig glad förutom just de avsnitten som gör mig helt förstörd. För några veckor grät jag när handbollstjejerna lyckades kvala in till OS och igår grät jag till körslaget! Inte för att det var speciellt vackert eller att sången betyder något speciellt men tårarna kom i alla fall när Laxågänget sjöng The Lion sleeps tonight. Kanske inte den låten som hamnar högst på listorna över sånger som får folk att gråta men på mig kom i alla fall tårarna. Visserligen glädjetårar men ändå. Varför? Dom gjorde en riktigt bra version som förmedlade mycket glädje men gråta var att ta i tycker jag. Men så var det i alla fall. Men jag gråter i alla fall inte när jag skalar lök men jag nyser när jag skalar potatis. Inte heller roligt. Speciellt inte när man skall vara smart och förbereda lite innan man går på konsert i kyrkan och nyser sig igenom första halvan av konserten.

På tal om ålderns rätt så har jag fyllt år i veckan men den dagen gick inte direkt till historien. Hade visserligen inga stora förväntningar (bara att Jessica Andersson (Fame-Jessica ni vet) skulle ringa på dörren tidigt på morgonen och sjunga Happy Birthday och bjuda på frukost på sängen) men den blev riktigt dåligt. Började med att jag somnade om efter att väckarklockan ringt och att jag inte kom till jobbet så tidigt som jag velat. Vår nitiska tyska IT-avdelning stoppade effektivt födelsedagshälsningen som en jobbarkompis skickat till mig (förlåt mig K för att jag trodde du glömt mig) och lunchlådan smakade absolut ingenting. Som tur var fick jag en födelsedagspresent av tidigare nämnd arbetskamrat bestående av två småkakor. Lite futtigt tycker kanske ni men jag var jättenöjd för det var faktiskt det enda jag fick i presentväg. Efter jobbet lyckades jag göra mig osams med min mamma och körövningen gick riktigt dåligt. Höll på att ge upp mitt i övningen och skrika fula ord och sedan gå hem men lyckades hålla mig, främst beroende på att vi höll på att spela in några sånger och det hade nog inte låtit så snyggt om det mitt i stämningsfull stämsång kommit ett jättefult ord och sedan en smäll av en dörr. Men även den dagen tog slut och jag får vara tacksam för att några arbetskamrater kom ihåg mig. Tack Susanne!

//Mads

ps. Vill bara fylla på med att tårarna var nära att trilla igen, har precis ätit en fruktsallad med halvt smält glass med krossad choklad som var mycket, mycket godare än jag förväntat mig. Vilken toppenkille jag är!! ds.

Våren är här!

Nu är våren här! Ett glasklart vårtecken visade sig på mitt jobb i går. Myror. I pluralis. Det är inte så att det kommer en myra och spanar lite lätt och kollar läget och sedan ger sig av till sina myrkamrater och talar om att den hittat en schysst plats på ett rum där det bor en lång människa. Nej, alla myrorna kommer direkt som en hord med tonåringar som drar ut på stan i fredagskväll stärkta av hämtpizza och folköl. Nu är inte myrorna lika skräniga men lika irriterande. "Nej men lille vän. Det är väl inte så farligt med några myror?". Nej det är det väl inte men det är väldigt irriterande att så fort man flyttar på ett papper som ligger på skrivbordet väller det fram myror. Vad gör de under en lista som visar maskiner som skall levereras nästa vecka? Det finns inget att se och inget att göra under ett sådant papper.

Men eftersom jag är van vid detta vårtecken gick jag till våra trevliga städerskor och undrade om de hade några myrdosor. Detta är en lite puckformad sak som myrorna skall krypa in i och aldrig mer krypa ur. Tjejerna hade sådana myrdosor men föreslog en annan lösning. De hade blivit tipsade om en spray som man skulle spraya på ställen där man visste myrorna gärna gick. På sprayburken stod det ingenting att det var bra mot myror (i och för sig inte att det var bra för myror heller men ändå) och att det dessutom var ekologiskt. Men hallå! Ett medel för att utrota myror kan väl inte vara ekologiskt? Jag ville inte vara gnällig mot tjejerna men frågade så snällt jag kunde om de verkligen trodde på den här sprayen? De tittade på mig, log, svarade nej och så fick jag en hederlig gammal myrdosa.

Ett annat trevligt vårtecken är att garderoben börjar kännas tråkig och vinterjackorna lite för varam på eftermiddagen när man går från jobbet. Jag är jättesugen på att köpa en ny vårjacka och senast jag var i den kungliga huvudstaden såg jag en jacka som var precis som jag ville ha den. Jag gick in i affären och frågade om jag fick prova jackan. De skruvade lite besvärat på sig och svarade att jag gärna fick det men att det egentlign var en tjejjacka. Jag köpte en stickad tröja istället.

Mads

En resa från A till Ö

Alfabetet är bra att ha. Jättebra när man skall sortera sina skivor bland annat. För hur skulle det se ut om Bryan Adams-skivan stod mellan Ulf Lundell och Queen? Nej! Så kan vi inte ha det, skivorna skall vara sorterade i bokstavordning. Detta talade min admin och jag om idag och fundera på vem som hade längst alfabet i skivhyllan. Först i min hylla står ABBA och sist står Cornelis Wreswijk. Kommer min admin ha ett längre alfabet? Hoppas inte hon har ZZ-top! Då får jag beställa någon skiva på Ö. Vad finns det för skiva på Ö? Ö-barna sjunger skillingtryck? Den skivan finns nog, den är gjord av en barnkör från Muskö som sjunger skillingtryck från Värmland. Låter som en konstig kombination men det är väl inte mitt fel. Eller?

En trevlig sysselsättning med skivor är att spela five-in-a-row. Det går ut på att spela fem låtar ur någon annans skivhylla. Brukar vara en jättetrevlig sysselsättning på förfester. Ju längre förfesten är desto kortare blir låtarna. Märkligt.

Läste idag om en intressant förening, nämligen Giga Society, en förening för personer med ett IQ över 196. Föreningen har tydligen 6 medlemmar. Det är en miljarddel av jorden befolkning. Det är inte mycket det. Undrar vad de talar om på sina möte? Hur de skall öka medlemsantalet kanske? Var ansöker man?

//Mads

Körslaget? Nja, Reklamslaget.

Helgen har gått i byggandets tecken. Först i kamratens "lada" där det byggdes väggar och tak. Lada har det varit för många år sedan men just nu förvandlas ladan från förråd till gäststuga! Kan bli riktigt häftigt. Kamraten har dessutom nämnt att han skall prata med min admin som förutom att hon är en klippa på hemsidor och pyssel har riktigt bra känsla för färg. Tänk att hon skall gå omkring i kamraten lada utan skor och strumpor och fundera på vilka kulörer som skall användas på väggarna. Undrar vad hon bjuder på för mat efteråt? För det gör hon väl? Det gör alltid Ernst Kirchenberrysteigenstöveln eller vad han nu heter.

Efter ladbygget blev det Legobygge med kamratens tvillingsöner. Lego är verkligen en fantastisk uppfinning. Tänk att en stor hög med kulörta plastbitar kan fascinera pojkar i åldrarna 4-43. Nej, det är inte jag som är 43 men däremot blev kamraten det igår. Som present fick han två burkar oliver som han tycker om. Det gör inte jag. Inte Dry Martini heller. Så skall jag spela huvudrollen i någon James Bond-film blir det någon annan dryck.

Som körsångare såg jag fram emot premiären av Körslaget. Men för att bli riktigt nöjd med det programmet måste man nog mer vara intresserad av reklam än körsång. Fast det kanske är så vi skall göra nästa gång vi har konsert med kören: Låta den lokale ICA-handlaren vara med och berätta om ekologiska varor mellan sångerna.

//Mads

Det var bättre förr

Jag hade en diskussion med en arbetskamrat i veckan och han hävdade att det var bättre förr. Det var bland annan bättre förr när spikpistonen inte var uppfunnen för då rörde folk på sig mer och man spikade sig aldrig i foten. Något som också var bättre förr var när TV:n inte var uppfunnen för då umgicks inte folk vid tv:n utan man talade verkligen med varandra. Efter det vågade jag inte tala om att jag är ute på internet ibland.

Men finns det något som var bättre förr? Mina lunchraster på jobbet var faktiskt bättre förr. Då var det ett glatt gäng som satt och skojade och ibland bjöd vi varandra på glass eller hembakat bröd. Nu är det lite annorlunda, vi är inte så många som äter samtidigt om vi överhuvudtaget äter något alls och det bjöds aldrig på efterrätt. Vi talar knappt med varandra faktiskt. Men sådant är livet, allt förändras.

Jag är lite rädd för förändringar men samtidigt så längtar jag väldigt mycket efter förändring. Konstig tanke. Men den tanken har inte förändrats på ett tag nu och det verkar inte som förändringen sker av sig själv så det är lika bra att bita ihop och ta tag i saken.

Igår var jag på ishockey och blev av den som mutade mig lovad en buffé-buffé där alla rätterna skulle vara bufféer. Men är det verkligen buffé om man kan välja mellan kött eller fisk? Och var tog kakbuffén vägen? Jag hade sett fram emot ett stort bord fyllt med vaniljdrömmar, finska pinnar, kolabröd, havrekakor och aandra underbara kaksorter som kan förgylla vilken mörk och dyster marskväll som helst. Nu uteblev kakbuffén och det serverades i stället citronpaj, jättegott men kakbuffé är ju alltid kakbuffé.

Nu ser vi fram emot morgondagen och hoppas att jag inte kommer att tycka att onsdagen var bättre än torsdagen. Gud förbjude!!

Eder Mads

Feedback

Har precis haft ett lite samtal med min chef. Väldigt oförberett. I alla fall från min sida. Han kom in och talade om vad folk tyckte och hur de upplevde mig. De flesta påståendena var rätt men de är inte roligare att höra för det. Fick bland annat höra att folk tyckte att jag varit lite "het" på senaste tiden och kanske varit lite väl tydlig med att tala vad jag tyckte. Undrar om de som aldrig säger något får höra det på sina samtal med chefen. När jag frågade om det fanns någon möjlighet att få reda på vilka som hade haft synpunkter fick jag svar på en helt annan fråga. Klurigt sätt att klara sig undan. Eftersom jag på kursen jag går fått lära mig att man skall vara väldigt tydlig när man ger feedback så kändes lite som en vinst att vår högt värderade chef inte visste det utan mest sa att "man tycker". Enda vinsten i det samtalet. Men jag har alltid sagt vad jag tycker och kommer förhoppningsvis alltid att göra det. Men då får man ta en del stryk men det får det väl vara värt.

I veckan funderade jag lite på varför jag tycker det är kul att laga mat och baka och kom på att det måste vara för att man blir klar helt enkelt. I mitt jobb blir man aldrig klar utan det fylls hela tiden på med problem som skall lösas. I och för sig roligt men ibland vore det kul med något som man gjorde klart och sedan aldrig mer behövde fundera på.

I morgon blir det favvo-sysselsättning. Inte extraknäckande utan gammal hederlig snickring. Skall hjälpa en god kamrat att bygga ett innertak. Det kommer bli mycket tjöt och en och annan byggöl. Säkerligen kommer ett och annat världproblem att lösas också.

//Mads

"jämte ett skyltfönster"

I helgen förde mig mitt extraknäck till den del av Sverige som lokalbefolkningen kallar för Sveriges framsida. Min admin har en annan åsikt om vad som är Sveriges framsida men jag har i alla fall varit i Göteborg. Jag har nog aldrig kört en buss (oops, nu avsöjade jag vad extraknäcket består av!) med så hög medelålder. På passagerarna alltså, bussen är nästan ny. Passagerna skulle se My Fair Lady som var riktigt, riktigt bra. Blev lite rädd i början av föreställningen när det var väldigt mycket konstig dans men föreställningen var helt suverän, helt klart sevärd.

Samtidigt i Göteborg var en av bröderna som äger extraknäcket och han hade med sin sambo och son och samtidigt som jag kom fram till Göteborg ringde han och undrade om jag ville följa med och fika, givetvis svarade jag ja och undrade var de var någonstans. "Vi är på ett fik i Nordstan och entrén ligger precis jämte ett skyltfönster". Men hallå! Man kan inte beskriva vägen till ett fik på ett köpcentrum genom att säga att det ligger precis jämte ett köpcentrum! Det märks att han är från ett väldigt litet samhälle där det nog bara fanns ett enda skyltfönster. Hade jag inte ringt och frågat ytterligare en gång var de var så hade säkert hans son fått finnar och skaffat moped innan jag hittat dem. Sonen är fyra år.

Förutom att köra buss i helgen har jag mest varit förkyld. I kväll när jag skulle äta en näringsrik middag bestående av en skinksmörgås så nös jag så mycket så att skinkskivorna flög av brödet. Förut trodde jag att köttbullar var det enda pålägget som krävde smör för att hållas kvar på mackan men jag hade tydligen fel.

/Mads

Onsdagskväll

Mitt i mitt onsdagskvällsfavvoprogram (Room Service) ringer det på min dörr och givetvis undrar jag vem det kan vara. Det visar sig vara min granne. Om jag medverkat i en romantisk komedi hade det stått en vacker granntjej som hade något problem i sin lägenhet, exempelvis en trasig lampa som satt alldeles för högt och jag hade fått hjälpa henne. Innan hennes lampa gick sönder hade hon bakat hon bullar som hon skulle bjuda på tillsammans med ett stort glas mjölk. Vi skulle sitta och ficka vid hennes köksbord i skenet av fladdrande stearinljus och samtala om allt möjligt långt in på natten.

Men var det verkligen en vacker granntjej som ringde på? Nej! Istället var det en 82-årig granntant med krycka som ringde på. Dagen till ära iklädd för tanter lämplig hatt (eller en schysst smula som min admin skulle sagt på sin hemtraktsdialekt). Hon ville ha hjälp med en dörr hon inte kunde stänga och givetvis hjälpte jag henne. Väl inne i lägenheten började jag fundera på hur jag skulle kunna ta mig ut om hon helt plötsligt skulle låsa ytterdörren. Hoppa från balkongen? Tveksamt, andra våningen. Men som tur var låste hon aldrig dörren utan jag kunde gå in till mig igen och fortsätta se på TV.

Det blev ingen fika och lika bra var väl det, hade inte orkat sitta halva natten och höra hur det var förr i tiden.

/Mads

En bild säger mer än tusen ord

Igår höll min admin på att sänka hela cybervärlden. Hon uppmanade alla att ta ett kort och lägga upp på sin hemsida eller blogg. Jädrar vad det fotades! Och man fick reda på resultatet direkt. Hade det varit förr i tiden hade det dröjt veckor innan alla foto var framkallade och insatta i album. Och tänk vad det dröjt innan alla fått se alla kort som tagits. Lång tid blir det....

Jag tog inga kort igår men hittade däremot en del gamla kort när jag letade i några dammiga kartonger efter annat. Bland annat foton från skolresan till London som min gymnasieklass gjorde sista året innan vi slutade skolan och gick ut i livet som gymnasieekonomer. Tänk att svarta loafers med vita strumpor kunde klassas som snyggt. Gärna med jeans som var på gränsen till för korta så att det verkligen syntes att man hade vita strumpor. Men detta var länge sedan så jag har lärt mig att man använder inte vita strumpor till speciellt mycket. Eller inte alls.

Bilderna väcker en del gamla minnen och dessutom inser jag att den tråkiga hårfärg jag egenligen har inte är en färg som kommit de senaste åren utan den har jag haft i över halva mitt liv. Ingen kul upptäckt. Bilderna visar dessutom att hårfägen dessutom inte gör en lång lugg mycket snyggare. Men detta var i slutet på 80-talet så det får väl ses som en ursäkt.

Som summering av mitt albumbläddrande kan jag väl säga att den frisyren tillsamman med ganska stora glasögon och en lätt blygsel gör att man inte får dansa speciellt mycket på skoldanserna.

//Mads

Skall det vara så svårt?

På mitt jobb har vi av naturliga skäl gemensamma toaletter, kanske inte riktigt som de gemensamma som finns i Ally McBeal men de delas ändå av personer av olika kön. I min korridor finns det bara killar så "min" toa besöks då givetvis av mestadel killar. Killar som kan konstruera och montera maskiner som består av en mängd olika konstiga saker som pyser och låter men de klarar inte att byta toarulle! Våra trevliga städerskor ser alltid till att de finns toarullar men det känns ju vettigt att den som tar sista papperet sätte i en ny rulle. Men inte! Istället så häver de sig långt fram med byxorna neddragna för att nå pappersförrådet som finns på motstående vägg. Och sedan ställer de tillbaka rullen i pappersförrådet igen. Tänk om de skulle svimma i den ställningen, neddragna byxor med en toapappersrulle i handen.

Är det bara jag i hela min korridor som klarar denna extremt svåra tekniska konstruktion som en toapappershållaren är? En bockad plåt och en rund trästång. Och en pappersrulle förstås. Undrar om det är samma personer som inte klarar toapeppersrullen som glömmer sina matlådor i samma kylskåp som de varje morgon sätter in nya?Undrar de inte varför det är så väldigt många lådor i kylen?

Kanske tur att man gick ekonomisk linje på gymnasiet så att man fortfarande klarar av dessa enkla saker utan att nödvändigtvis behöver komplicera dem.

Lördagsnattssmart

I måndags var det åter dags för en TV- och datorfri kväll. Tyvärr blev den fri från den mesta. I helgen var jag nämligen på resa med extraknäcket, vi hade fått en resa till Stockholm. Eller rättare sagt utanför Stockholm, eller ännu rättare sagt utanför det som är utanför Stockholm. Kändes som vi åkte så länge efter att lämnat Essingeleden så jag var beredd på att de skulle prata Värmländska när vi kom fram. På resan upp bjöds det på öl och Jägermeister och dessa drycker gör att det är väldigt lätt att prata. Så lätt så att vi var några som inte gick och lade oss förrän vid halv fyra på morgonen. Då hade vi hunnit diskutera huruvida en Setra 417 tar mer plats än en 415 och om det är vettigt att åka till Puttgarden vid midnatt istället för vid fyra på morgonen. Eftersom vi skulle ha konferens på lördagsförmiddagen så blev det inte mycket sömn den natten.

Efter konferensen och lite fri tid var det dags för middag, biljard och bastubad. Denna kombination gör att omdömet försämras något. Därför beställde några av oss en taxi som kunde köra in oss till Stocholm. Vi anlände till Söder klockan kvart i två. Jättesmart. Efter ett besök på en pub som visade sig ha hårdrocktema blev det åter dags för taxi tillbaka. Puben var en intressant upplevelse, vi var nog de enda som inte var piercade eller tatuerade. Övriga besökare var båda. Det som var jättesmart på natten var inte lika smart på söndagsmorgonen. Men bussresan hem gick bra trots att jag var trött som en småbarnsförälder men kvällen var ingen lek. Jag hade fullt upp att hålla mig vaken fram tills jag skulle gå och lägga mig.

Dessa strapatser under helgen gjorde att måndagskvällen var lite tung. Detta får ses som ett bevis för att man inte klarar utelivet om man uppnått min ålder. Eller åtminstone inte utelivet i storstaden. Men vad lär vi då oss av detta? Sannolikt ingenting, vi kommer säkert åka taxi även på nästa personalresa.

Idag följde jag min admins råd och köpte dadlar i den lokala livsmedelsaffären. Jättegoda tycker hon, fast lite dyra även om hon inte är från Småland (vilket hon ofta påpekar). Dyra kan jag hålla med om men jättegoda? Nja, i alla fall inte värda pengarna.

Vad som däremot är värt pengarna är de sista skumtomtarna för säsongen. Snyft, nu dröjer det säker 11 månader innan jag får äta dem igen.

/Mads

Överraskad

Varför är det vitlök i all buljong? Om man tar fram en buljong om till och med heter något med vitlök varför stoppar man då i vitlök även i de andra? Ungefär som om all juice skulle smaka apelsin även om det var äppeljuice eller päronjuice!

Nu var detta med vitlöken ingen överraskning men annars har dagen gått i överraskningarnas tecken. Idag hade jag bestämt att jag skulle var grymt effektiv, bli av med massa högar av papper och gå hem nöjd och belåten. Men vad hände? Datorn funkade inte när jag kom! Så istället för att komm igång på allvar vid 07.00 så kom jag igång vid 09,15 och då var det inte långt till frukost. Nu blev det bättre framåt dagen och jag gick hem ganska nöjd i alla fall. Promenaden hem var ett kapitel för sig, sämsta tänkbara "vintervädret", 0-gradigt, duggregn och blåst. Det är fruktansvärt otäckt när det blåser in jättekallt vatten i örat.

Nästa överraskning kom när jag kom till min frisör. Jag stod i morse och begrundade min brist på frisyr och var dessutom lite besviken över att jag inte beställt slingor eftersom färgen jag har just nu (tyvärr min naturliga) har mer liknar råtta än den nordiske viking jag är. Men när jag satt mig i frisörstolen så sa frisören "jaha, idag skall vi bleka lite slingor"! Kanonöverraskning!

Undrar om morgondagen har några överraskningar till mig? Min admin kommer i alla fall få en överraskning, hon kommer att få lite av den mjuka pepparkakan som just nu står i ugnen och vars doft sprider sig i lägenheten.

/Mads

Varför?

Igår när jag talade om för min admin att jag skulle ha en TV- och datafri kväll blev hon helt förvirrad. Dock ej förstummad, ligger inte riktigt för henne. Hon kunde inte för sitt liv begripa vad det skulle vara bra för och vad skulle jag göra en hel kväll utan dator? Då svarade jag att jag skulle städa och leka med kottar som de gjorde förr i tiden. Innan datorn uppfanns. Nu blev det ingen lek med kottar men städning blev det.

Medan jag städade spelade jag Peter le Marcs senaste skiva, och när jag städat klart satte jag mig ner och lyssnade igenom hans gamla skivor. Då kom jag på den lysande idén att jag skulle ju kunna göra en egen samlingsskiva med de PLM-låtar som jag gillar speciellt mycket och som betyder något speciellt för mig. Det skulle bli typ "Absolute PLM". En skiva jag skulle göra bara för mig. Med citat från texterna och kommentarer från mig. Som en riktig skiva. Jag läste nämligen på min admins hemsida (inte blogg, viktigt) att man skulle göra saker man vill och inte bara saker man måste. Nu finns det andra saker som jag också vill göra men skividén kommer absolut att föras upp på listan över kulsakerjagvillgöranärjagfårjättemycketlust.

Tur att jag inte bestämde mig för att ha en TV-fri kväll i kväll för idag började Bygglov på TV4. Ett favvoprogram faktiskt. Inte för att jag har så mycket nytta av att se programmet eftersom jag bor i lägenhet och hyresvärden inte skulle bli överlycklig om jag började göra om min tvåa till en lägenhet med öppen planlösning. Väldigt öppen planlösning. Och inte heller om jag rev bort innertaket så att takbjälkarna skulle synas.

Jag gillar verkligen byggprogram, snickare verkar ha det så kul. Snickra, dricka kaffe och prata på dialekt. Oftast Stockholmska. De har så roliga uttryck, maltläsk är jätteanvändbart. Och att säga att en gammal dator har ram-minne som en liter lättfil. Bygglov är bra men favoriten är Roomservice, de gör så coola grejer och så gillar jag deras gnabbande. Fast Total Home Makeover är inte min grej. I går var det en familj som hade fått en vattenskada och då var teamet där och byggde om huset till ett indianreservat. Tror jag det var, läste inte så jättenoga men det var något med indianer. Men det brukar vara sådana typer av projekt. Typiskt amerikanskt.

Jag tror nog att det kan bli fler TV- och datafria kvällar, ganska trevligt faktiskt, man hinner med så mycket. Fika med sin mamma till exempel. Attans, jag glömde tala om att jag är glad att jag har henne!

/Mads

"Detta är den sista, jag lovar"

Nu är julen slut. Nästan i alla fall. Det finns en liten slatt glögg kvar, en ynka pepparkaka i burken, några fler testvinnande skumtomtar, musten är definitivt slut och finns dessutom inte att uppbringa i affären där jag vanligtvis brukar handla. I kylskåpen ligger det lite skinka som jag kommer att slänga idag som ett tecken på att nu får det vara slut med julen. Gillade inte ens den skinkan från början så det kommer inte att var någon stor förlust.

Är precis hemkommen från en konsert i kyrkan med temat Vi sjunger julens sånger, lite halvtrist konsert, alldeles för många sånger som jag inte kände igen. Fast det klart det var ju inte den fräcka kören (den som jag är med i) utan stadens kyrkokör där flertalet medlemmar är samma som var med när jag var med i kyrkans ungdomkör i början på 80-talet. Men denna konsert brukar vara ett säkert tecken på att julen är slut.

I morgon är i stort sett alla tillbaka från julledigheten på jobbet. Då får man höra om alla platt-tv, GPS och Soda Streammaskiner som folk fått. De borde sett på Karl-Bertil Jonson på julafton, "Att ta från de rika och ge till de fattiga". Folk kommer också beklaga sig över hur många kilo de gått upp under julledigheten. Är det konstigt efter en diet bestående av revbensspjäll, julöl och Alladin-choklad? Nu kommer man också att få höra allt om fantastiska bantningskurer, 10 sätt att komma i badbyxorna man hade i grundskolan och hur många kilometer folk skall börja promenera varje vecka. Allt detta kommer att sägas medan det mumsas på en mazarin och de magiska orden kommer: Detta är den sista, jag lovar.

I morgon plockas julpyntet hemma hos mig ner och då är alla tecken på att det funnits en jul som bortblåsta. Kommer nog inte att sakna det lika lite som skinkan, det är ändå ingen som tittat på det. Fast det skall ändå finnas där. Fast inte nu längre. Nu skall det ner i källaren fram till den 23.e december när det hängs upp igen. Vem vet, det kansk einte hängs upp i denna lägenheten nästa gång. Det kanske hängs upp någon helt annanstans och kanske tillsammans med någon annans julpynt.

Jag skulle ju kunna haft en julgransplundring med fiskdamm och utkastning av en avklädd gran men eftersom jag inte har någon gran så tyckte en jobbarkompis att jag kunde ha julgrannsplundring istället, dvs klä av en granne istället för granen. Fast jag vet inte om idén är så bra egentligen, blir inte grannen arg när man kastar ut den sedan?

En god fortsättning på det nya året och jag hoppas ni hjälper mig att hålla tummarna för att det skall bli det bästa året i mitt liv.

Mads

Hugget i sten

Förra året så var nyårslöftet att inte ge några nyårslöften så det gick väl inte helt bra så i år tänkte jag göra det på riktigt. Detta är kanske inte riktiga löften utan mer riktmärken och förhoppningar men vem har hört talas om nyårsriktmärken så det fick bli nyårslöften istället.

Löfte 1: TV-fri vecka.Tanken var att ha en helt TV-fri vecka där tiden skulle läggas på annat. Tanken var att ha en undantag vid nyhetssändningar. Ett litet förtydligande: Vänner räknas inte som en nyhetssändning bara för att man inte sett det innan. Men när jag presenterade idén för min admin sa hon att man minsann inte kunde göra några undantag. Dessutom pågår just nu På Spåret som är ett favoritprogram, snart är det Monte Carlo-rallyt och snart börja F1-säsongen så TV-fri vecka kanske inte är helt lätt att genomföra. Men dra ner tittandet är ett mål.

Löfte 2: Minst två modellprojekt skall färdigställas. Borde inte vara så svårt eftersom jag har två halvfärdiga så jag ökar nog till tre projekt.

Löfte 3: Byrån som står i garaget skall färdigställas och komma upp i lägenheten. En byrå som stått halvfärdig i garaget alldeles för länge och som kommer att bli skitsnygg när den bli färdig.

Löfte 4: Gå hem från jobbet kl 15.30 minst en gång per vecka. Att jag inte lyckas göra det har men min personlighet att göra. Den är faktiskt jättebra att skylla på.

Löfte 5: Jag skall dejta minst en tjej i år. Och helst bara en. Har jag tur kommer det att bli så att om löfte 5 uppfylls framgångsrikt så kanske de andra fyra löser sig också.

Löften skall egentligen vara huggna i sten men eftersom detta inte var riktiga löften får jag väl säga att de är huggna i sandsten.

Blir intressant att vid årets slut se vilka löften som har uppfyllts. Hoppas någon påminner mig om jag skulle glömma att kontollera.

/Mads