"jämte ett skyltfönster"

I helgen förde mig mitt extraknäck till den del av Sverige som lokalbefolkningen kallar för Sveriges framsida. Min admin har en annan åsikt om vad som är Sveriges framsida men jag har i alla fall varit i Göteborg. Jag har nog aldrig kört en buss (oops, nu avsöjade jag vad extraknäcket består av!) med så hög medelålder. På passagerarna alltså, bussen är nästan ny. Passagerna skulle se My Fair Lady som var riktigt, riktigt bra. Blev lite rädd i början av föreställningen när det var väldigt mycket konstig dans men föreställningen var helt suverän, helt klart sevärd.

Samtidigt i Göteborg var en av bröderna som äger extraknäcket och han hade med sin sambo och son och samtidigt som jag kom fram till Göteborg ringde han och undrade om jag ville följa med och fika, givetvis svarade jag ja och undrade var de var någonstans. "Vi är på ett fik i Nordstan och entrén ligger precis jämte ett skyltfönster". Men hallå! Man kan inte beskriva vägen till ett fik på ett köpcentrum genom att säga att det ligger precis jämte ett köpcentrum! Det märks att han är från ett väldigt litet samhälle där det nog bara fanns ett enda skyltfönster. Hade jag inte ringt och frågat ytterligare en gång var de var så hade säkert hans son fått finnar och skaffat moped innan jag hittat dem. Sonen är fyra år.

Förutom att köra buss i helgen har jag mest varit förkyld. I kväll när jag skulle äta en näringsrik middag bestående av en skinksmörgås så nös jag så mycket så att skinkskivorna flög av brödet. Förut trodde jag att köttbullar var det enda pålägget som krävde smör för att hållas kvar på mackan men jag hade tydligen fel.

/Mads

Onsdagskväll

Mitt i mitt onsdagskvällsfavvoprogram (Room Service) ringer det på min dörr och givetvis undrar jag vem det kan vara. Det visar sig vara min granne. Om jag medverkat i en romantisk komedi hade det stått en vacker granntjej som hade något problem i sin lägenhet, exempelvis en trasig lampa som satt alldeles för högt och jag hade fått hjälpa henne. Innan hennes lampa gick sönder hade hon bakat hon bullar som hon skulle bjuda på tillsammans med ett stort glas mjölk. Vi skulle sitta och ficka vid hennes köksbord i skenet av fladdrande stearinljus och samtala om allt möjligt långt in på natten.

Men var det verkligen en vacker granntjej som ringde på? Nej! Istället var det en 82-årig granntant med krycka som ringde på. Dagen till ära iklädd för tanter lämplig hatt (eller en schysst smula som min admin skulle sagt på sin hemtraktsdialekt). Hon ville ha hjälp med en dörr hon inte kunde stänga och givetvis hjälpte jag henne. Väl inne i lägenheten började jag fundera på hur jag skulle kunna ta mig ut om hon helt plötsligt skulle låsa ytterdörren. Hoppa från balkongen? Tveksamt, andra våningen. Men som tur var låste hon aldrig dörren utan jag kunde gå in till mig igen och fortsätta se på TV.

Det blev ingen fika och lika bra var väl det, hade inte orkat sitta halva natten och höra hur det var förr i tiden.

/Mads