Idag har jag varit i Trollhättan på kurs. Vi har bland annat gjort ett personlighetstest där resultatet blev en profil som visade vilken personlighet jag hade. Och den stämde faktiskt riktigt bra. Dessutom fick jag en känsla bekräftad av vetenskapen. Så därför skall jag visa min admin vad som stod i testet och visa att jag faktiskt är blyg. Typ. För vetenskapen kan väl inte ha fel?
På väg till Trollhättan funderade jag på en frågeställning med ett inte helt självklart svar. Vem av Trollhättans storheter skulle jag helst vilja träffa när jag är i Trollhättan? Peter LeMarc eller Jessica Andersson? Om jag träffade PLM så skulle jag tacka för den underbara konserten i måndags och för alla underbara texter. Om jag träffade JA skulle jag antagligen bara stå och stamma. För inte kan man säga att hon är en av de vackraste människorna jag vet? Då framstår man antagligen som totalt rubbad. Fast hon var med på TV nyss och pratade om sitt liv som singel och vem hon sökte. Hon hade väldigt luddiga önskemål så där skulle nog även jag kunna passa in. Fast inte om jag bara står aoch stammar. Det är nog inte speciellt charmigt.
Men... nu träffade jag ingen av dem i Trollhättan så jag fick inte tacka eller stamma.
I morgon börjar favvo-programmet På Spåret. Läge för popcorn.
torsdag 29 november 2007
tisdag 27 november 2007
Lycklig idiot
I går var det dags för något jag längtat efter länge; Livekonsert med Peter LeMarc. Senast han turnerade var 1993 och då såg jag honom i Jönköping och igår var det Linköping som gällde.
Så fort jag fick reda på att biljetterna var släppta gick jag in och skulle boka men då var de redan slutsålda! På en dag. Men med en Småländsk envishet så lyckades jag få tag på biljetter, för de var två till antalet. Varför de var två kan vi ta någon annan gång.
Redan i går morse var jag spänd inför resan och att det snöade ymnigt hela dagen hjälpte inte till att lugna nerverna. Precis innan jag skall gå från jobbet kommer en jobbarkompis och säger att det är stopp på vägen till Linköping på grund av vädret. Hela världen höll på att rasa! Nu var vädret emot mig också!
Det var en ledsen och nervös Mats som gav sig ut på vägarna med en trafik som var väldigt försiktig men vid Blå Grindar två mil norr om hemstaden stod trafiken still. Då kom tårarna. Den här konserten betydde så mycket för mig och jag kände att nu måste det hända något kul och kunde därför inte hålla tillbaka känslorna.
Men någon, däruppe eller i Linköping, ville att jag skulle se konserten så det började rulla ganska omgående. Väglaget blev bättre och bättre men alla tog det lugnt och försiktigt. Väl framme började spänningarna släppa lite men i kön till insläppet mådde jag fysiskt illa av spänning.
Innan Peter gick på scen satt en tjej som hette Melissa Horn och sjöng helt underbart. Första låten hade en text som träffade rakt i hjärtat och då kom tårarna igen. Tur man hade med en näsduk.
Peters konsert var helt makalös. En kanonblandning av gammalt och nytt som kunde fått hålla på hela natten om jag fått bestämma.
Det hade varit underbart att få dela detta minne med någon men det blir kanske till nästa turné. Hoppas inte det dröjer 14 år!
Sitter just nu och lyssnar på Peter LeMarc och då kommer nästan tårarna igen. Jag längtar redan efter nästa gång jag får se Peter live. Jag behöver sådan energikickar! Många.
Så fort jag fick reda på att biljetterna var släppta gick jag in och skulle boka men då var de redan slutsålda! På en dag. Men med en Småländsk envishet så lyckades jag få tag på biljetter, för de var två till antalet. Varför de var två kan vi ta någon annan gång.
Redan i går morse var jag spänd inför resan och att det snöade ymnigt hela dagen hjälpte inte till att lugna nerverna. Precis innan jag skall gå från jobbet kommer en jobbarkompis och säger att det är stopp på vägen till Linköping på grund av vädret. Hela världen höll på att rasa! Nu var vädret emot mig också!
Det var en ledsen och nervös Mats som gav sig ut på vägarna med en trafik som var väldigt försiktig men vid Blå Grindar två mil norr om hemstaden stod trafiken still. Då kom tårarna. Den här konserten betydde så mycket för mig och jag kände att nu måste det hända något kul och kunde därför inte hålla tillbaka känslorna.
Men någon, däruppe eller i Linköping, ville att jag skulle se konserten så det började rulla ganska omgående. Väglaget blev bättre och bättre men alla tog det lugnt och försiktigt. Väl framme började spänningarna släppa lite men i kön till insläppet mådde jag fysiskt illa av spänning.
Innan Peter gick på scen satt en tjej som hette Melissa Horn och sjöng helt underbart. Första låten hade en text som träffade rakt i hjärtat och då kom tårarna igen. Tur man hade med en näsduk.
Peters konsert var helt makalös. En kanonblandning av gammalt och nytt som kunde fått hålla på hela natten om jag fått bestämma.
Det hade varit underbart att få dela detta minne med någon men det blir kanske till nästa turné. Hoppas inte det dröjer 14 år!
Sitter just nu och lyssnar på Peter LeMarc och då kommer nästan tårarna igen. Jag längtar redan efter nästa gång jag får se Peter live. Jag behöver sådan energikickar! Många.
onsdag 21 november 2007
Prestationsångest.nu
I början av förhållandet var allt glatt och trevligt och det var mycket aktiviteter och vi hade massor med idéer och planer. Allteftersom tiden gick så blev det mindre aktivitet även om var och en försökte dra sitt strå till stacken. Jag började efter ett tag undra på om det fanns någon annan och tyvärr var det den bittra sanningen. Hon hade en egen hemsida! Det fick ju vår gemensamma blogg att framstå som ganska futtig, som en falukorvsmacka i en delikatessaffär ungefär.
Men skam den som ger sig, efter lite tjat från min bloggkamrat, numera admin på min blogg, så har jag nu en egen blogg som jag kan pyssla om.
Vad bloggen kommer att innehålla återstår att se, men beroende på vad som känns aktuellt och fräscht så kommer mer eller mindre för allmänheten intressanta ämnen avhandlas. Min admin säger att killar som har egna bloggar är riktiga brudmagneter så det är bara att blogga på. Pratar men dessutom känslor så är lyckan total.
Hur som helst har jag just nu börjat prenumera på en rejäl dos prestationsångest.
Keep on blogging
/Mads
Men skam den som ger sig, efter lite tjat från min bloggkamrat, numera admin på min blogg, så har jag nu en egen blogg som jag kan pyssla om.
Vad bloggen kommer att innehålla återstår att se, men beroende på vad som känns aktuellt och fräscht så kommer mer eller mindre för allmänheten intressanta ämnen avhandlas. Min admin säger att killar som har egna bloggar är riktiga brudmagneter så det är bara att blogga på. Pratar men dessutom känslor så är lyckan total.
Hur som helst har jag just nu börjat prenumera på en rejäl dos prestationsångest.
Keep on blogging
/Mads
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)