Nytt kollegieblock

Så här på årets första dagar är almanackan helt tom, alla dagar är tomma och det finns inget ifyllt någon dag. Det nya året är ungefär som ett nytt kollegieblock, inga kantstötta hörn eller tråkiga anteckningar. Alla sidorna är släta och fina och har inget kladd eller kaffefläckar. Innan man arkiverar det gamla blocket eller kalendern så tittar man genom det och minns. Man har en egen liten årskrönika och funderar på vad som hänt. Man ser anteckningar om möten, en del tråkiga eller jobbiga och en del betydligt roliga som gör att man drar på smilbanden. Man ser i kalendern datumet för pulkafesten och minns tanden som slogs ut och man minns även tandläkarbesöket som är inskrivet veckan efter. Man läser en konstig kommentar i sitt block och kommer ihåg den där tråkiga halvdagen med den trista konsulten som skulle svetsa samman gänget. Och det gjorde det, för alla var efteråt överens om att det varit en tråkig och meningslös dag. Man läser datum för födelsedagar och kommer ihåg att man skall kolla upp en del saker lite mer innan man köper födelsedagspresent nästa år. En sådan pinsam tystnad vill man ju inte uppleva igen.

Det är detta som är det sköna med ett nytt år, man plockar ner den gamla fullklottrade almanackan och hänger upp en ny. Man får en chans att stanna upp och reflektera. Man gör ett bokslut. Det som har varit kan vi inte göra något åt utan nu stänger vi det gamla året och ser framåt. Tiden i sig rullar givetvis på som innan med just bytet av år gör att man ändå stannar upp en stund och funderar på vad man vill förändra till året efter. Man kan ju lika gärna bestämma att man skall sluta röka eller börja motionera, eller varför inte både och, den 18:e april men av någon anledning väljer folk den 1:e januari.

Men varför firar vi bara nyårsafton? Varför inte nymånadsafton? Varför är skiftet mellan två år viktigare än mellan två månader? Vilket egentligen nyårsafton också är, skifte mellan december och januari. Tidningarna skulle ha månadskrönikor där man reflekterar över vad som hänt under månaden. Många små händelser skulle få mer uppmärksamhet. Och handlarna skulle jubla, då kan de sälja oxfilé och hummer varje månad och inte som nu bara till nyårsafton. Detta kanske kan bli lite mycket att fira varje månadsskifte men i alla fall de gångerna månadsskiftet infaller på en helg. För trots att vi firar mycket dumt så är det ju inte mycket helgdagar som vi kan byta ut dem. Kanelbullens dag har ju inte blivit röd dag i almanackan än.

Och just kanelbullens dag tycker jag är lite fånig och alla andra påhittade skäl till att fira tycker jag är lite fånigt. Överträffas bara av att man måste hitta på en massa saker som skall kopplas till sitt landskap. Tydligen har mitt landskap Taltrast som landskapsfågel och lysmossan som landskapsmossa. Landskapsmossa!? De togs 1996 fram av föreningen Mossornas vänner…… Undrar vad mitt landskap har för landskapskönssjukdom? För det har väl alla landskap?