En bild säger mer än tusen ord

Igår höll min admin på att sänka hela cybervärlden. Hon uppmanade alla att ta ett kort och lägga upp på sin hemsida eller blogg. Jädrar vad det fotades! Och man fick reda på resultatet direkt. Hade det varit förr i tiden hade det dröjt veckor innan alla foto var framkallade och insatta i album. Och tänk vad det dröjt innan alla fått se alla kort som tagits. Lång tid blir det....

Jag tog inga kort igår men hittade däremot en del gamla kort när jag letade i några dammiga kartonger efter annat. Bland annat foton från skolresan till London som min gymnasieklass gjorde sista året innan vi slutade skolan och gick ut i livet som gymnasieekonomer. Tänk att svarta loafers med vita strumpor kunde klassas som snyggt. Gärna med jeans som var på gränsen till för korta så att det verkligen syntes att man hade vita strumpor. Men detta var länge sedan så jag har lärt mig att man använder inte vita strumpor till speciellt mycket. Eller inte alls.

Bilderna väcker en del gamla minnen och dessutom inser jag att den tråkiga hårfärg jag egenligen har inte är en färg som kommit de senaste åren utan den har jag haft i över halva mitt liv. Ingen kul upptäckt. Bilderna visar dessutom att hårfägen dessutom inte gör en lång lugg mycket snyggare. Men detta var i slutet på 80-talet så det får väl ses som en ursäkt.

Som summering av mitt albumbläddrande kan jag väl säga att den frisyren tillsamman med ganska stora glasögon och en lätt blygsel gör att man inte får dansa speciellt mycket på skoldanserna.

//Mads

Skall det vara så svårt?

På mitt jobb har vi av naturliga skäl gemensamma toaletter, kanske inte riktigt som de gemensamma som finns i Ally McBeal men de delas ändå av personer av olika kön. I min korridor finns det bara killar så "min" toa besöks då givetvis av mestadel killar. Killar som kan konstruera och montera maskiner som består av en mängd olika konstiga saker som pyser och låter men de klarar inte att byta toarulle! Våra trevliga städerskor ser alltid till att de finns toarullar men det känns ju vettigt att den som tar sista papperet sätte i en ny rulle. Men inte! Istället så häver de sig långt fram med byxorna neddragna för att nå pappersförrådet som finns på motstående vägg. Och sedan ställer de tillbaka rullen i pappersförrådet igen. Tänk om de skulle svimma i den ställningen, neddragna byxor med en toapappersrulle i handen.

Är det bara jag i hela min korridor som klarar denna extremt svåra tekniska konstruktion som en toapappershållaren är? En bockad plåt och en rund trästång. Och en pappersrulle förstås. Undrar om det är samma personer som inte klarar toapeppersrullen som glömmer sina matlådor i samma kylskåp som de varje morgon sätter in nya?Undrar de inte varför det är så väldigt många lådor i kylen?

Kanske tur att man gick ekonomisk linje på gymnasiet så att man fortfarande klarar av dessa enkla saker utan att nödvändigtvis behöver komplicera dem.

Lördagsnattssmart

I måndags var det åter dags för en TV- och datorfri kväll. Tyvärr blev den fri från den mesta. I helgen var jag nämligen på resa med extraknäcket, vi hade fått en resa till Stockholm. Eller rättare sagt utanför Stockholm, eller ännu rättare sagt utanför det som är utanför Stockholm. Kändes som vi åkte så länge efter att lämnat Essingeleden så jag var beredd på att de skulle prata Värmländska när vi kom fram. På resan upp bjöds det på öl och Jägermeister och dessa drycker gör att det är väldigt lätt att prata. Så lätt så att vi var några som inte gick och lade oss förrän vid halv fyra på morgonen. Då hade vi hunnit diskutera huruvida en Setra 417 tar mer plats än en 415 och om det är vettigt att åka till Puttgarden vid midnatt istället för vid fyra på morgonen. Eftersom vi skulle ha konferens på lördagsförmiddagen så blev det inte mycket sömn den natten.

Efter konferensen och lite fri tid var det dags för middag, biljard och bastubad. Denna kombination gör att omdömet försämras något. Därför beställde några av oss en taxi som kunde köra in oss till Stocholm. Vi anlände till Söder klockan kvart i två. Jättesmart. Efter ett besök på en pub som visade sig ha hårdrocktema blev det åter dags för taxi tillbaka. Puben var en intressant upplevelse, vi var nog de enda som inte var piercade eller tatuerade. Övriga besökare var båda. Det som var jättesmart på natten var inte lika smart på söndagsmorgonen. Men bussresan hem gick bra trots att jag var trött som en småbarnsförälder men kvällen var ingen lek. Jag hade fullt upp att hålla mig vaken fram tills jag skulle gå och lägga mig.

Dessa strapatser under helgen gjorde att måndagskvällen var lite tung. Detta får ses som ett bevis för att man inte klarar utelivet om man uppnått min ålder. Eller åtminstone inte utelivet i storstaden. Men vad lär vi då oss av detta? Sannolikt ingenting, vi kommer säkert åka taxi även på nästa personalresa.

Idag följde jag min admins råd och köpte dadlar i den lokala livsmedelsaffären. Jättegoda tycker hon, fast lite dyra även om hon inte är från Småland (vilket hon ofta påpekar). Dyra kan jag hålla med om men jättegoda? Nja, i alla fall inte värda pengarna.

Vad som däremot är värt pengarna är de sista skumtomtarna för säsongen. Snyft, nu dröjer det säker 11 månader innan jag får äta dem igen.

/Mads

Överraskad

Varför är det vitlök i all buljong? Om man tar fram en buljong om till och med heter något med vitlök varför stoppar man då i vitlök även i de andra? Ungefär som om all juice skulle smaka apelsin även om det var äppeljuice eller päronjuice!

Nu var detta med vitlöken ingen överraskning men annars har dagen gått i överraskningarnas tecken. Idag hade jag bestämt att jag skulle var grymt effektiv, bli av med massa högar av papper och gå hem nöjd och belåten. Men vad hände? Datorn funkade inte när jag kom! Så istället för att komm igång på allvar vid 07.00 så kom jag igång vid 09,15 och då var det inte långt till frukost. Nu blev det bättre framåt dagen och jag gick hem ganska nöjd i alla fall. Promenaden hem var ett kapitel för sig, sämsta tänkbara "vintervädret", 0-gradigt, duggregn och blåst. Det är fruktansvärt otäckt när det blåser in jättekallt vatten i örat.

Nästa överraskning kom när jag kom till min frisör. Jag stod i morse och begrundade min brist på frisyr och var dessutom lite besviken över att jag inte beställt slingor eftersom färgen jag har just nu (tyvärr min naturliga) har mer liknar råtta än den nordiske viking jag är. Men när jag satt mig i frisörstolen så sa frisören "jaha, idag skall vi bleka lite slingor"! Kanonöverraskning!

Undrar om morgondagen har några överraskningar till mig? Min admin kommer i alla fall få en överraskning, hon kommer att få lite av den mjuka pepparkakan som just nu står i ugnen och vars doft sprider sig i lägenheten.

/Mads

Varför?

Igår när jag talade om för min admin att jag skulle ha en TV- och datafri kväll blev hon helt förvirrad. Dock ej förstummad, ligger inte riktigt för henne. Hon kunde inte för sitt liv begripa vad det skulle vara bra för och vad skulle jag göra en hel kväll utan dator? Då svarade jag att jag skulle städa och leka med kottar som de gjorde förr i tiden. Innan datorn uppfanns. Nu blev det ingen lek med kottar men städning blev det.

Medan jag städade spelade jag Peter le Marcs senaste skiva, och när jag städat klart satte jag mig ner och lyssnade igenom hans gamla skivor. Då kom jag på den lysande idén att jag skulle ju kunna göra en egen samlingsskiva med de PLM-låtar som jag gillar speciellt mycket och som betyder något speciellt för mig. Det skulle bli typ "Absolute PLM". En skiva jag skulle göra bara för mig. Med citat från texterna och kommentarer från mig. Som en riktig skiva. Jag läste nämligen på min admins hemsida (inte blogg, viktigt) att man skulle göra saker man vill och inte bara saker man måste. Nu finns det andra saker som jag också vill göra men skividén kommer absolut att föras upp på listan över kulsakerjagvillgöranärjagfårjättemycketlust.

Tur att jag inte bestämde mig för att ha en TV-fri kväll i kväll för idag började Bygglov på TV4. Ett favvoprogram faktiskt. Inte för att jag har så mycket nytta av att se programmet eftersom jag bor i lägenhet och hyresvärden inte skulle bli överlycklig om jag började göra om min tvåa till en lägenhet med öppen planlösning. Väldigt öppen planlösning. Och inte heller om jag rev bort innertaket så att takbjälkarna skulle synas.

Jag gillar verkligen byggprogram, snickare verkar ha det så kul. Snickra, dricka kaffe och prata på dialekt. Oftast Stockholmska. De har så roliga uttryck, maltläsk är jätteanvändbart. Och att säga att en gammal dator har ram-minne som en liter lättfil. Bygglov är bra men favoriten är Roomservice, de gör så coola grejer och så gillar jag deras gnabbande. Fast Total Home Makeover är inte min grej. I går var det en familj som hade fått en vattenskada och då var teamet där och byggde om huset till ett indianreservat. Tror jag det var, läste inte så jättenoga men det var något med indianer. Men det brukar vara sådana typer av projekt. Typiskt amerikanskt.

Jag tror nog att det kan bli fler TV- och datafria kvällar, ganska trevligt faktiskt, man hinner med så mycket. Fika med sin mamma till exempel. Attans, jag glömde tala om att jag är glad att jag har henne!

/Mads

"Detta är den sista, jag lovar"

Nu är julen slut. Nästan i alla fall. Det finns en liten slatt glögg kvar, en ynka pepparkaka i burken, några fler testvinnande skumtomtar, musten är definitivt slut och finns dessutom inte att uppbringa i affären där jag vanligtvis brukar handla. I kylskåpen ligger det lite skinka som jag kommer att slänga idag som ett tecken på att nu får det vara slut med julen. Gillade inte ens den skinkan från början så det kommer inte att var någon stor förlust.

Är precis hemkommen från en konsert i kyrkan med temat Vi sjunger julens sånger, lite halvtrist konsert, alldeles för många sånger som jag inte kände igen. Fast det klart det var ju inte den fräcka kören (den som jag är med i) utan stadens kyrkokör där flertalet medlemmar är samma som var med när jag var med i kyrkans ungdomkör i början på 80-talet. Men denna konsert brukar vara ett säkert tecken på att julen är slut.

I morgon är i stort sett alla tillbaka från julledigheten på jobbet. Då får man höra om alla platt-tv, GPS och Soda Streammaskiner som folk fått. De borde sett på Karl-Bertil Jonson på julafton, "Att ta från de rika och ge till de fattiga". Folk kommer också beklaga sig över hur många kilo de gått upp under julledigheten. Är det konstigt efter en diet bestående av revbensspjäll, julöl och Alladin-choklad? Nu kommer man också att få höra allt om fantastiska bantningskurer, 10 sätt att komma i badbyxorna man hade i grundskolan och hur många kilometer folk skall börja promenera varje vecka. Allt detta kommer att sägas medan det mumsas på en mazarin och de magiska orden kommer: Detta är den sista, jag lovar.

I morgon plockas julpyntet hemma hos mig ner och då är alla tecken på att det funnits en jul som bortblåsta. Kommer nog inte att sakna det lika lite som skinkan, det är ändå ingen som tittat på det. Fast det skall ändå finnas där. Fast inte nu längre. Nu skall det ner i källaren fram till den 23.e december när det hängs upp igen. Vem vet, det kansk einte hängs upp i denna lägenheten nästa gång. Det kanske hängs upp någon helt annanstans och kanske tillsammans med någon annans julpynt.

Jag skulle ju kunna haft en julgransplundring med fiskdamm och utkastning av en avklädd gran men eftersom jag inte har någon gran så tyckte en jobbarkompis att jag kunde ha julgrannsplundring istället, dvs klä av en granne istället för granen. Fast jag vet inte om idén är så bra egentligen, blir inte grannen arg när man kastar ut den sedan?

En god fortsättning på det nya året och jag hoppas ni hjälper mig att hålla tummarna för att det skall bli det bästa året i mitt liv.

Mads

Hugget i sten

Förra året så var nyårslöftet att inte ge några nyårslöften så det gick väl inte helt bra så i år tänkte jag göra det på riktigt. Detta är kanske inte riktiga löften utan mer riktmärken och förhoppningar men vem har hört talas om nyårsriktmärken så det fick bli nyårslöften istället.

Löfte 1: TV-fri vecka.Tanken var att ha en helt TV-fri vecka där tiden skulle läggas på annat. Tanken var att ha en undantag vid nyhetssändningar. Ett litet förtydligande: Vänner räknas inte som en nyhetssändning bara för att man inte sett det innan. Men när jag presenterade idén för min admin sa hon att man minsann inte kunde göra några undantag. Dessutom pågår just nu På Spåret som är ett favoritprogram, snart är det Monte Carlo-rallyt och snart börja F1-säsongen så TV-fri vecka kanske inte är helt lätt att genomföra. Men dra ner tittandet är ett mål.

Löfte 2: Minst två modellprojekt skall färdigställas. Borde inte vara så svårt eftersom jag har två halvfärdiga så jag ökar nog till tre projekt.

Löfte 3: Byrån som står i garaget skall färdigställas och komma upp i lägenheten. En byrå som stått halvfärdig i garaget alldeles för länge och som kommer att bli skitsnygg när den bli färdig.

Löfte 4: Gå hem från jobbet kl 15.30 minst en gång per vecka. Att jag inte lyckas göra det har men min personlighet att göra. Den är faktiskt jättebra att skylla på.

Löfte 5: Jag skall dejta minst en tjej i år. Och helst bara en. Har jag tur kommer det att bli så att om löfte 5 uppfylls framgångsrikt så kanske de andra fyra löser sig också.

Löften skall egentligen vara huggna i sten men eftersom detta inte var riktiga löften får jag väl säga att de är huggna i sandsten.

Blir intressant att vid årets slut se vilka löften som har uppfyllts. Hoppas någon påminner mig om jag skulle glömma att kontollera.

/Mads