Nytt kollegieblock

Så här på årets första dagar är almanackan helt tom, alla dagar är tomma och det finns inget ifyllt någon dag. Det nya året är ungefär som ett nytt kollegieblock, inga kantstötta hörn eller tråkiga anteckningar. Alla sidorna är släta och fina och har inget kladd eller kaffefläckar. Innan man arkiverar det gamla blocket eller kalendern så tittar man genom det och minns. Man har en egen liten årskrönika och funderar på vad som hänt. Man ser anteckningar om möten, en del tråkiga eller jobbiga och en del betydligt roliga som gör att man drar på smilbanden. Man ser i kalendern datumet för pulkafesten och minns tanden som slogs ut och man minns även tandläkarbesöket som är inskrivet veckan efter. Man läser en konstig kommentar i sitt block och kommer ihåg den där tråkiga halvdagen med den trista konsulten som skulle svetsa samman gänget. Och det gjorde det, för alla var efteråt överens om att det varit en tråkig och meningslös dag. Man läser datum för födelsedagar och kommer ihåg att man skall kolla upp en del saker lite mer innan man köper födelsedagspresent nästa år. En sådan pinsam tystnad vill man ju inte uppleva igen.

Det är detta som är det sköna med ett nytt år, man plockar ner den gamla fullklottrade almanackan och hänger upp en ny. Man får en chans att stanna upp och reflektera. Man gör ett bokslut. Det som har varit kan vi inte göra något åt utan nu stänger vi det gamla året och ser framåt. Tiden i sig rullar givetvis på som innan med just bytet av år gör att man ändå stannar upp en stund och funderar på vad man vill förändra till året efter. Man kan ju lika gärna bestämma att man skall sluta röka eller börja motionera, eller varför inte både och, den 18:e april men av någon anledning väljer folk den 1:e januari.

Men varför firar vi bara nyårsafton? Varför inte nymånadsafton? Varför är skiftet mellan två år viktigare än mellan två månader? Vilket egentligen nyårsafton också är, skifte mellan december och januari. Tidningarna skulle ha månadskrönikor där man reflekterar över vad som hänt under månaden. Många små händelser skulle få mer uppmärksamhet. Och handlarna skulle jubla, då kan de sälja oxfilé och hummer varje månad och inte som nu bara till nyårsafton. Detta kanske kan bli lite mycket att fira varje månadsskifte men i alla fall de gångerna månadsskiftet infaller på en helg. För trots att vi firar mycket dumt så är det ju inte mycket helgdagar som vi kan byta ut dem. Kanelbullens dag har ju inte blivit röd dag i almanackan än.

Och just kanelbullens dag tycker jag är lite fånig och alla andra påhittade skäl till att fira tycker jag är lite fånigt. Överträffas bara av att man måste hitta på en massa saker som skall kopplas till sitt landskap. Tydligen har mitt landskap Taltrast som landskapsfågel och lysmossan som landskapsmossa. Landskapsmossa!? De togs 1996 fram av föreningen Mossornas vänner…… Undrar vad mitt landskap har för landskapskönssjukdom? För det har väl alla landskap?

Måste man det?

I dag är det den förste juni. Jag gillar inte juni månad. Juni har alltid betytt stora förändringar för mig. Skolavslutningar med allt vad det för med sig med osäkerhet om framtiden. Både den närmsta och den långt framöver.

Trots att jag inte gått i skolan på många, många år så innehöll juni förra året en stor förändring. En allt för stor färändring. Hela livet vändes upp och ner och jag tappade fotfästet. Det jag trott och hoppats på länge försvann. Hon hade inget intresse för mig. det var många sömnlösa nätter när jag blev medveten om det. Jag har nästa kommit över det nu men nu när juni närmar sig så kommer tankarna igen.

Men detta årets juni kanske innehåller en förändring åt andra hållet? Jag hoppas på det men tvivlar på det och det är ju ingen bra insställning. Men kan man ha en annan inställning när personer som tar kontakt med mig på kontaktsidan och faktiskt "talat" om ganska många olika saker helt plötsligt slutar höra av sig? Tre personer har till och med valt att avregistrera sig på sidan. Är det så illa så att folk väljer att byta identitet för att slippa tala med mig? Sannolikt inte men vad skall man tro. Är det verkligen värt att vänta på topparna och den positiva känslan som infinner sig i själen när allt flyter på och den där intressanta tjejen verkar bli mer intresserad även hon och det känns som att detta är ju inte så dumt. Är topparna så höga så att de kan väga upp de allt djupare bottnarna. Är det bättre att lägga sig platt och bara flyta med? Jag vet inte? Kanske någon som vet?

Ett lite dystert inlägg i cyberrymden men inte ens här är väl livet bara glatt och trevligt? Nu måste jag bita ihop och försöka hitta formen inför körens sista konsert denna våren. Håll tummarna för att jag lyckas.

/Mads

Var det så smart?

Idag var jag och några arbetskamrater på studiebesök på ett företag som har samma datasystem som oss och vi skulle titta på hur de löst vissa saker. Företaget låg ca två timmar bort och färden skedde i bil. När vi åkte i skogen så såg jag en skorsten på håll och sade då att det är nog skorstenen på Cloettas fabrik. "Va, ligger den här?" frågade min chef som också var med på färden. Jajemen svarade jag då och råkade nämna att de hade en liten affär som sålde godis som av någon anledning blivit utsorterad. "Då måste vi åka dit när vi åker hem" sa min chef som jag vet är en riktig gottegris. Efter det trevliga studiebesöket satte vi oss åter i bilen men denna gång med chefen vid ratten (han ville nog vara säker på att vi inte åkte förbi kekchopen). Resan till studiebesöket hade skett med hjälp av GPS (eller rättare sagt med stjälp av GPS, vi åkte säkert den närmsta vägen men absolut inte den bästa) men resan därifrån skedde med hjälp av karta. Eftersom vi inte åkte samma väg som dit så var det inte samma samhällen vi passerade och chefen frågade flera gånger oroligt om det verkligen var rätt väg men till slut kom vi fram och gick in i affären. Det fanns verkligen billigt godis där. Men! Varför såldes det i så stora förpackningar? Jättelådor med Sockerbitar och stora buntar med kexchoklad. Men det var bara att gilla läget och handla det som fanns. Chefen vann givetvis tävlingen om vem som köpte mest men han skyllde på att han köpte till tjejerna på avdelningen. Det återstår att se om det blir så.

Men! Men! Men var det verkligen så smart av mig att handla där eftersom jag lovat mig själv att dra ner på godisätandet? Nej är svaret på den frågan. Så nu får jag se om vi har jätteseg tejp här på företaget och tejpa lådan med sockerbitar riktigt ordentligt så att det går åt mer kalorier att öppna lådan än man får i sig när man äter godiset.

Smart som jag är ringde jag min mamma och sade att jag varit på Cloetta och köpt lite godis som jag tänkte ge till henne så att jag slapp äta alla onyttigheter själv. Då svarade hon glatt att hon också hade godis till mig. Hon hade nämligen bakat bullar idag och varit nere hos mig och lagt en påse i mitt skafferi. Så om jag kommer till jobbet i morgon med en grön ton i ansiktet och dålig matlust vet i alla fall min admin vad det beror på.

/Mads

Småländsk matematik

En urgammal myt säger ju att Smålänningar är snåla men inget kan vara mer fel. Vi kan möjligen kallas mycket ekonomiska men det beror på att vi ständigt måste bruka den karga jorden och inte enbart kan gå till något snabbköp som man gör i storstaden och bara plocka mjölk och bröd från hyllan. OK, jag överdriver en del men jag är i alla fall väldigt ekonomisk. På gränsen till snål, i alla fall mot mig själv. Har under period funderat på hur jag skall göra för att sluta äta godis eller åtminstone minska konsumtionen något men jag har hittils inte kommit på något bra skäl förrän jag förra helgen köpte "lite" lösgodis och insåg hur dyrt det var. Tänk er själva, ni står framför godishyllan och väljer mellan lösgodis för 7:90 per hekto eller en påse bilar för 16:90. Då verkar ju 7:90 mycket billigare eller hur. Men handen på hjärtat, hur många köper bara ett hekto? Inte jag i alla fall, lyckas sällan landa under två och ett halvt. Så därför är det billigare att köpa en påse bilar än lösgodis. Dessutom mår man mindre illa eftersom bilpåsen tar slut fortare och jag klarar sällan att sluta äta förrän påsen är tom. Hittade i och för sig några ensamma skumtomtar i skafferiet som blivit över. De var inte över sedan i julas utan bara från i fredags, det lokala gotteaffären säljer fortfarande skumtomtar, sådär härligt sega och söta. Man kan köpa en hel låda till hyfsat pris men man mår ganska illa av 700 gram skumtomte uppätna på ett fåtal kvällar så det får nog vara...

Idag kom Hermann till mig och jag blev jättenervös, kommer jag att klara av detta? Kommer han att växa och må bra hos mig? Nu är inte Hermann en hundvalp eller guldfisk utan en kaksmet. En kaksmet som är som en tamagotchi ungefär, man måste pyssla om den och mata den för att det skall bli en välmående smet som man sedan delar på och delar ut till hugade spekulanter. Jag fick min smet från min admin och tanken väcktes direkt om hur gammal smeten är? Härstammar den från Gustav III hov? Har någon kändis blandat socker och mjöl och hällt i min smet? Jag får kolla med admin. Hon har nog koll.

På tal om recept (har vi verkligen talat om det?) så har jag letat förtvivlat efter ett recept på kebab, jag kom nämligen över en påse kebabkrydda under en av mina resor. Inte på de sju haven utan på konfirmationsresan men kalsongerna ni vet. Jag har letat men har inte hittat något recept som jag tycker verkar vara som jag vill ha den. Är det helt kött eller färs? Om det nu är färs skall den göras som dolmar eller skall man göra en jättetunn pannkaka som man sedan gör strimlor av? Finns det någon som vet detta så skicka gärna receptet till mig. Vi kan säkert byta med något. Jag och admin läste om en kille i dag som hade bytt saker på internet och började med ett gem och nu bor han i ett hus som han bytt till sig. Så om någon har ett bra kebabrecept så byter jag gärna det mot tamagotchismet.

/Mads

Det skall vara syskon!!

Det skall tydligen vara syskon som gör bäst ifrån sig i år! I alla fall i Så Skall Det Låta, veckans program tillsammans med förra veckans var de bästa på många år. Rongedals denna veckan och Hedlunds förra veckan valde udda låtar och framförde dem suveränt och hade dessa två avsnitt använts i reklam för SSDL så skulle det ha sålts över hela världen. Men kul att se skillnaderna i framträdena, Rongedals satt snällt kvar medan Hedlunds var uppe och studsade mer. Tycker ibland att det kan bli lite jobbigt när alla skall ut på golvet och sjunga men förra veckan kändes det ändå inte helt fel. Rongedals tillhör helt klart mina favorittvillingar tillsammans med Bästa Kompisens tvillingpojkar och De finska systrarna i 80-talsgruppen Trance Dance. Undrar vart de tagit vägen?

På tal om Rongedals så passerar jag Rångedala på väg till Göteborg i morgon, arbetskamraterna skall Springa 21 km på Göteborgs gator och jag skall köra dem dit och medan de springer sig trötta får jag försöka roa mig så gott det går. Får väl göra som jag brukar, promenera och se om jag hittar något trevligt café där man kan äta kanelbullar. Då skall jag även försöka skriva ett svar på det konstiga brevet jag fått. För att leva som jag lär måste jag nämligen svara och inte bara strunta i brevet.

I början av veckan sa min admin och arbetskamrat att något stort kommer att hända och hon fick faktiskt rätt. I veckan kom jag faktiskt till insikt. Kanske inte den insikten jag ville ha men det är inte alltid man får som man vill. Så nu är det bara att inte hänga sig för mycket i läppen utan istället se på det positiva och försöka göra så bra som möjligt av det.

/Mads

Tvättbyte

Förra helgen umgicks jag med väldigt många tonåringar. Inte av någor udda intresse för tonåringar utan för att jag körde buss med ett gäng korfirmander. Många påstår att barn har sin trotsålder som 4-5-åring men jag tror att den värsta trotsåldern är vid 15 års ålder. Det verkar som många gör precis tvärtemot vad som sägs. Men det som är sunt är att de köper kläder som de sedan kan växa i och ha många år. I alla fall en del grabbar. De hade nämligen så stora byxor så de hela tiden hasade ner och visade underkläderna. Så många killkallsonger har jag inte sett sedan jag hade hand ett tvättbyte under ett repmöte.

För er som undrar om jag är piggare så kan jag säga att det är jag men gårdagen var ingen lek. Jag kom knappt ur sängen, eller rättare sagt knappt ur soffan. När jag tvingat i mig lite frukost och bytt däck på bilen gick jag och lade mig i soffan för att vila lite och där blev jag liggande. Var uppe några korta stunder för att dricka vatten. När jag väl tog tag i mitt liv och bestämde mig för att gå och handla lite mat hade affären stängt. Redan klockan 18.00. Det fcik bli vatten kokta makaroner och köttbullar. Ingen höjdarmat en pingstafton men jag blev i alla fall mätt.

"Vad synd att stackars Mads blev sjuk" tänker säkert alla nu (kanske inte alla men många, men de flesta. Eller några i alla fall. Eller någon. Eller?). Men nej, sjuk var jag inte. Min syn på saken är att man måste vara på sjukhus för att kallas sjuk tycker jag. Varför heter det annars sjukhus? Men pigg var jag inte. Jag var så opigg att jag inte orkade se kvalet till dagens Formel1-lopp i Turkiet. Som tur var hade jag satt på inspelningen så jag kunde se kvalet senare och se Massa ta pole för Hamilson och Kovalainen. Hoppas nu bara att Lewis orkar hänga på Felipe och köra om honom i samband med första depåstoppet. Drömpallen skulle var Lewis, Heikki och Fernando. Tveksamt om den blir såna, kommer säkert att vara minst en Ferrari på pallen men vi håller tummarna för annat. Eller hur?

/Mads

Vad gör pinnen för nytta?

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött" är inte bara den första textraden jag hörde av Melissa Horn utan också den känsla jag har just nu. Jag fattar inte vad det är, jag är helt slut. Igår var jag förbi min mamma och vi fikade och löste korsord och medan jag satt och fundera på ett väldigt konstigt ord somnade jag. På köksbordet! Jag brukar visserligen vara lite tröttare på våren, om det är allergin i sig eller allergimedicinen som gör mig trött vet jag inte men jag är helt färdig. Att vara trött är väl en sak men jag har ingen energi, jag är grinig på jobbet och genomför dagarna på jobbet enbart på grund av hög arbetsmoral. Jag är inte motiverad för fem öre och det gör mig ännu tröttare när jag känner att jag inte kan ge allt. Är detta något övergående eller är det så här livet skall vara? Är det som min husgud Lemarc säger "lagom doser glädje, lagom doser gråt, däremellan ledan man aldrig kommer åt"?

Mycket citat från skivor men i onsdags förra veckan kom två efterlängtade skivor på posten, Melissa Horns debutalbum och en liveskiva med Peter Lemarc inspelad under höstens bejublade turné. Vissa låtar på Melissas skiva får håren på armarna att resa sig och ögonen att fyllas av tårar men den är kanonbra. Kanske ingen förfestskiva med lättsmält tuggummipop men mycket väl en efterfestskiva med te, tända ljus och någon speciell person. Skivan är just nu utlånad till min admin och det skall bli intressant att höra vad hon tycker om den när vi syns på jobbet igen på torsdag.

Jag är faktiskt med på Lemarcs skiva! Inte på inspelningen men väl på omslaget. Det är den tredje skivan jag är delaktig i, den första spelades in på en mycket god väns svensexa. Till saken hör att kamraten är en fullständigt bedrövlig sångare, senast när han spelade Singstar fick han betyget tondöv.... Dessutom valde vi en inte helt enkel sång; "Köpa vingar för pengarna". Skivan spelades upp på bröllopet och brudgummen skruvade nervöst på sig eftersom det förekom en del kanske mindre passande ord i den egenpåhittade texten men någon däruppe ville inte att han skulle skämma ut sig så helt plötsligt tystnade musiken och när den helt plötsligt kom tillbaka så var alla fula orden redan sjungna. Nästan som ett under. Jag förstår inte att han gått ur Svenska Kyrkan, hur många fler tecken behöver han?

Andra skivan jag är med på är en skiva som spelades in på en julkonsert med kören. En skiva som faktiskt blev slutsåld! Kanske ingen jätteupplaga men alla i kören och orkestern som spelade har i alla fall varsitt exemplar. Har inte kollat men den kanske går att lyssna på Youtube?

"När skall människan skriva något om pinnen som nämns i titeln? Det babblas ju bara om en massa andra konstiga saker"

Jo, pinnen. Det är alltså pinnen som enligt vissa skall ligga mellan olika personers varor på bandet så att kassörskan vet när det är en ny kunds varor. Vad gör den för nytta? Jag fattar inte det så därför vägrar jag konsekvent använda den. Kan inte personalen uppfatta en halv meter lucka mellan första personens fibermüsli, lättyoghurt och örtte och den andra personens chips, folköl och falukorv tycker jag att personalen skall börja fundera på om de inte borde bli lite mer uppmärksamma. Att det sparar tid genom att det inte blir några luckor i strömmen av varor håller inte heller eftersom det inte är några som helst problem att hinna plocka upp en hel del varor under tiden som den första personen betalar sina varor. Att inte lägga upp pinnen ger dessutom en liten krydda vid besöken i matvaruaffären, alltid kul att se hur personen efter med en fnysning lägger (slår. Hårt) efter mina varor.

Förresten, vem är det som skall lägga pinnen (om man ju nödvändigtvis måste göra det)? Är det den första personen som skall lägga den efter sin sista vara eller är det den andra personen som skall göra det innan den börjar lägga upp sina varor? Om det är den första skall den då lägga upp pinnen trots att det inte är någon efter? Eller måste man lägga dit pinnen lite snabbt om det helt plötsligt dyker upp en kund efter i kön? Om man skall lägga upp pinnen framför sina varor skall man då göra det även om det inte finns någon före i kön. Måste personalen se pinnen för att förstå att nu är det dags att börja ta betalt? Många frågetecken men det finns kanske någon som kan räta ut en del av dem så att Dåren gör rätt nästa gång han handlar. Eller inte. Jag fattar inte vitsen. Det var sällan fullständigt kaos i affärerna när jag var liten och pinnen inte var uppfunnen.

Idag när jag var i matvaruaffären (utan att lägga upp någon pinne) så köpte jag chokladglass med chilismak. Jag kan inte bestämma mig om det är bra eller inte. Skall verkligen glass smaka sambal oelek? Eller skall man äta den till något mer och inte direkt ur paketet precis som de gör i amerikanska filmer?

Många osorterade tankar (?) från Dåren idag men det är ibland nyttigt för att "keep the evil spirits away" (Ytterligare ett Lemarc-citat).

Nu är det dags för den 83-årige, förlåt, 38-årige skall det vara, Mads att gå och lägga sig.

Eder Pulmicort i hösnuvan, Mads.