Samarin

Idag kom FBI hem till mig, de slog in dörren precis som jag sett de gör på TV. Nja, riktigt så var det inte, det var posten som kom men det lät precis som FBI. En sådan jättehög med reklam så hade jag haft gran kunde brevbäraren tagit med sig den och skickat tillbaka till pappersbruket så kunde de gjort nytt papper. Förr kom brevbäraren med brev, paket och tidningar men nu är det mest reklam vars utdelningen förr sköttes av skolpojkar som hade det som extrajobb för att få fickpengar. Är det därför som brevbäraran blir surare och surare för varje år som går, mer och mer meningslös post som delas ut. En som jag inte hoppas blir surare är den brevbäraren som kommer till mitt och min admins jobb. Hon får gärna bli sötare och sötare för varje år. Fast det klart, hon kommer ju med riktigt post, fakturor och sådant.

Den matvaruaffär jag normalt handlar i har glömt julen fullständigt om man skall tolka reklamen. Inte ett spår. Julskinkan har bytts ut mot oxfilé, julmusten mot Pommac, tomtebloss mot raketer. Det enda som möjligen kan finnas kvar sedan reklamutskicket före är Samarin. Kommer att bli en storsäljare nu när magen hos folk säger ifrån efter alltför mycket stillasittande och alltför konstiga mattider. Tacka vet jag nästa onsdag när man får gå upp i ottan och sedan äta lunch när man skall och inte äta frukost vid lunch (så gör danskarna enligt min admins man), lunch vid middag och middag lagom till kvällsfikat. Då blir det ungefär som under fältveckorna i lumpen. Då förskjöts dygnet så att man till slut inte hade en aning om det var morgon eller kväll. Man fick till slut med myndig röst fråga någon soldat: Men för bövelen, är ni uppe än, vet ni inte vad klockar är? Hade man då tur så hade soldaten en klocka. Och kunde den.

Men reklamen har kanske rätt, julen är slut. Presenterna som köptes för en vecka sedan går nu att köpa för halva priset, går man ut på en promenad så är det enda tecknet på jul ljusstakarna i fönstren och de av presentpapper överfulla soptunnorna.

Jag saknar dessutom snön. Kanske inget emot vad små barn som fått snowracer i julklapp gör och äldre som anmält sig till Vasaloppet. Vad skall de åka på?

/Mads

Krakow, 1984

Hyllorna i mataffären är tomma men kön till kassorna är ändå lång. Folk står i kön med tom blick och personalen ser ut att vilja vara någon helt annanstans. Utanför den svagt upplysta affärslokalen virvlar snön omkring och blandar sig med det gråa snöslasket på gatorna. Bilden jag precis målat upp stämmer säkert hur det var i Krakow 1984 före kommunismens fall i Polen men riktigt så här illa var det dock inte i den lokala livsmedelsaffären i veckan när jag var och handlade men inte långt ifrån. Några av de typiska jullivsmedeln var slut. Hade de missat att det var jul? Det måste vara helt omöjligt att missa att det är jul om man inte är blind, döv, saknar luktsinne eller är Jehovas Vittne.Skälet till besöket i livsmedelsaffären var för att proviantera för det lilla julbordet jag skulle ha för grabbarna. En enkel lite skiva som dock krävde 36 muggar/glas. På sex personer! Jag diskade så att fingrarna såg ut som de russin som tidigare legat i glögglasen.

Idag var besöket i affären betydligt trevligare. Allt jag ville ha fanns och kassörskans leende kunde tinat upp vilken djupfryst färdigkokt julskinka som helst. Hon var trevlig mot alla trots att några av kunderna gick omkring med panik i blicken bara för att affären inte hade deras svärmors julbordsfavorit: sill med fikonsmak eller någon annan suspekt maträtt typ fisk som man först torkar och sedan blöter upp igen innan man äter den.

Jag skall snart göra den sista julförberedelsen innan jag kan slå mig ner i soffan med en välförtjänt städöl och lyssna på Jussi Björling och vill därför tillönska er alla en GOD JUL och jag hoppas att även barnen på barnhemmet i Barlinek i norra Polen som jag besökte i våras kommer att få en god jul. De om några kan verkligen behöva det!

Eder julemand Mads

ps. Om en blogg innehåller mycket värme är det en blögg då? ds.

Can anybody find me......

Just nu verkar det som att allt påminner mig om henne. Den goda kamraten som jag hoppas skall vara något mer. Eller åtminstone har hoppats, jag har insett att det aldrig kommer bli vi igen. Hjärnan har nog förstått men det är värre med hjärtat. Blir dessutom hela tiden påmind om henne, när jag bläddrar genom reklamen så ser jag tofflorna jag fick utav henne i julklapp, när jag ser På Spåret minns jag alla samtal vi hade i timtal där vi pratade om hur fort vi gissade rätt, när jag äter skumtomtar påminns jag om hennes favoritgodis och igår när jag extraknäckte lite så körde jag igenom stan där hon är uppvuxen och som jag hört så mycket om när vi pratat.

Måste ta mig ur det här men det är inte lätt, måste hitta någon som gör mig glad som hon gjorde. E-dejtingen har gått sådär och snart går abonnemang ut och frågan är om jag skall förlänga det. När man får kontakt med någon som verkar intressant känns det bra men när mailen helt plötsligt utan förvarning slutar komma så känns det som att taggen i hjärtat istället för att försvinna trycks in ytterligare en liten bit. Och tanken slår mig: om inte hon som känner mig mer än någon annan är intresserad hur skall jag då lyckats visa någon mina fördelar bakom den osäkra fasaden.

Dystra tankar som kanske inte passar i just dessa tider när man bara skall var glad och lycklig. Men tankarna tar så stor plats så det inte finns någon plats för så många glada och skriver man om de dystra så kanske de försvinner.

Tvålkopp?

Trots att jag igår var totalt orkeslös så var jag tvungen att besöka det småländsak möbelvaruhuset när jag ändå passerade det vid Kungens Kurva, eller Kurvan som min admin säger. Attans vad stort det är. 3 våningar med möbler, köttbullstallrikar och julgranprydnader. Passade på att kontakta min admin när jag ändå var där och fick genast en uppgift: jag skulle köpa galgar av en viss sort. Köpte några fler än hon bad om och när jag lämnade över dem till henne utbrast hon lyckligt: Vad bra, då kan jag ha några som galge också. Hon skulle alltså ha dem till något pyssel. Hon har ännu inte lyckats visa vad hon skall ha dem till.

På IKEA köpte jag förutom de obligatoriska värmeljusen och servetterna (båda till min mor) en bok och lite godis. Väl hemma bläddrandes igenom reklamen så upptäckte jag att en av elkedjorna som vill att jag skall köpa en ny dator varje vecka börjat sälja tallrikar och muggar. Nu skall de alltså vara helt okunniga även på porslin. Men vart är vi på väg? Snart kommer det väl finnas jeepar bara byggda för stadstrafik, telefoner man tar kort med och så kommer de säkert att sälja korv på bensinmackarna.

Missade Äntligen Hemma idag på grund av fysisk aktivitet och säg därför inte vad Lulu stylade ett badrum med. En tvålkopp gjort av ett siliconinlägg kanske?

//Mads

"Allt, allt, allt är över nu"

Gårdagen vara magisk! En turnéfinal som är den bästa konsert jag någonsin varit på. Platsen som Pinglan från Söder fixat var precis framför Peter LeMarcs mikrofinställ så tittade jag upp såg jag hans lagningar i överkäken. Jag klappade takten så att jag började blöda på händerna. Helt sanslöst. Hur många artister eldar upp sin publik så?

Trots all den energi han förmedlade från scen igår är jag helt tom idag, ingen energi alls. All anspänning och nervositet som byggts upp släppte under konserten och energin gick ut genom händerna och sedan blev det inte mycket kvar. De sista gnuttan energi gick åt att hålla tillbaka tårarna innan jag somnade av utmattning.

Till er som undrar om det hände något mer kan jag bara säga Nej. Tyvärr. Men tack för att ni höll tummarna.

Kort inlägg idag men "I'm not in the mood".

/Mads

ps. Kunde givetvis ha valt en annan strof ur en LeMarc-låt som titel men jag tyckte den passade. ds

Som ett barn på julafton

Om ett dygn är den förbi. Finalen på Peter LeMarcs turné. Jag kommer att ha så mycket energi så jag kommer att sväva från Circus till min tillfälliga bostad i fängelset. Blir det direkt till fängelset utan att passera Gå? Förtydligande: Jag skall bo på Långholmens Vandrarhem som är ett gammalt fängelse.

Jag har nog dessutom gått i barndom! Jag känner mig precis som när man var barn och bara väntade på att tomten skulle komma. Fast nu väntar jag på något mycket större, tomten kommer ju varje år, Peter LeMarc turnérar bara vart 14:e!

Pinglan från Söder har fixat biljetten till mig, och inte vilken biljett som helst: det enda som kommer skilja Peter LeMarc och mig är hans notställ! Hon har fixat en biljett precis framför scenen! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Har senaste dygnet talat med Pinglan två gånger, i stort sett samma samtal eftersom hon inte riktigt hade koll på vad hon sa i nattens samtal så hon fick ringa idag och säga samma saker. Skälet till att hon inte kom ihåg nattens samtal i detalj var att det varit stökigt på jobbet, det var något med Rikspolischefen, och därför beslutat sig för att gå ut och ta en pilsner eller två. Eller fler. Sannolikt fler.

Nu är det läggdags och nu håller jag tummarna för att alla gudar är med mig i morgon. Tur man betalar kyrkoskatt.

Eder Mads

ps. Min admin har vunnit en skinka, lyllos henne, nu har hon tre! ds.

Reinfeldt?

Idag har ringt min första privata telefonsamtal till 08-området. Det betydde dessutom mitt första privata telefonsamtal till 08-området där det inte var någon som svarade. Men jag hade ju som tur var ett mobilnummer så jag jag ringde det istället och då svarade det någon på Regeringskansliet. Inte Statsministern dock. Tänk vad förvånad jag blivit om Fredrik Reinfeldt svarat! Men.... nu svarade istället den jag faktiskt sökte: Pinglan från Söder. Verkar vara en trevlig person trots att hon är från storstaden. (Föregående mening var en pik till min admin som är från huvudstaden. Jag har dock ett så öppet sinne så jag begriper att det inte är något större fel på folk från huvudstaden). Hon måste nog också tyckt att jag var trevlig eftersom hon bjöd in mig på middag före konserten. Här har jag dock ett dilemma: Skall jag redan nu avslöja min paniska fobi mot vitlök? Hon sa att hon skulle bjuda på lasagne och det vet ju alla vad det är för en djävulsk lök som oftast återfinns i denna pastarätt. Nej, jag låter det bli en överraskning om vi träffas fler gånger. Då avslöjar jag att jag tänker plocka bort vitlökspressen i IKEAs startpaket när jag blir högste chef på tidigare nämnt möbelföretag. Från Småland givetvis.

Kommer nog att ha svårt att somna i kväll. Hoppas bara inte jag drömmer om tjejer med tatuerade drakar på magen. Det gjorde jag i natt. Fruktansvärt otäckt. Men idag har jag ätit en skumtomte så det blir nog bättre i natt.

Eder tillgivne Mads

Inte spontan?

Jag blir ofta, av andra och mig själv, beskylld för att inte vara spontan. Säkert delvis rätt, jag tänker gärna efter en gång extra innan jag tar ett beslut. Men, det måste vara slut på sådant! Så idag gav jag mig själv en tidig julklapp: en biljett till Peter LeMarcs konsertfinal på Cirkus i Stockholm nästa helg. Ingen dålig present men det är jag värd. Utan tvekan.

Är det bara Peter LeMarc som lockar? Inte bara, även Pinglan från Söder lockar. En person som vore kul att träffa IRL. Finns saker som gör att det kanske inte blir något (nu var jag där igen) men hon verkar i alla fall vara en person som man kan träffa och ta en fika med när man är i huvudstaden.

//Mads

Beslutsångest

Idag har jag varit i Trollhättan på kurs. Vi har bland annat gjort ett personlighetstest där resultatet blev en profil som visade vilken personlighet jag hade. Och den stämde faktiskt riktigt bra. Dessutom fick jag en känsla bekräftad av vetenskapen. Så därför skall jag visa min admin vad som stod i testet och visa att jag faktiskt är blyg. Typ. För vetenskapen kan väl inte ha fel?

På väg till Trollhättan funderade jag på en frågeställning med ett inte helt självklart svar. Vem av Trollhättans storheter skulle jag helst vilja träffa när jag är i Trollhättan? Peter LeMarc eller Jessica Andersson? Om jag träffade PLM så skulle jag tacka för den underbara konserten i måndags och för alla underbara texter. Om jag träffade JA skulle jag antagligen bara stå och stamma. För inte kan man säga att hon är en av de vackraste människorna jag vet? Då framstår man antagligen som totalt rubbad. Fast hon var med på TV nyss och pratade om sitt liv som singel och vem hon sökte. Hon hade väldigt luddiga önskemål så där skulle nog även jag kunna passa in. Fast inte om jag bara står aoch stammar. Det är nog inte speciellt charmigt.

Men... nu träffade jag ingen av dem i Trollhättan så jag fick inte tacka eller stamma.

I morgon börjar favvo-programmet På Spåret. Läge för popcorn.

Lycklig idiot

I går var det dags för något jag längtat efter länge; Livekonsert med Peter LeMarc. Senast han turnerade var 1993 och då såg jag honom i Jönköping och igår var det Linköping som gällde.

Så fort jag fick reda på att biljetterna var släppta gick jag in och skulle boka men då var de redan slutsålda! På en dag. Men med en Småländsk envishet så lyckades jag få tag på biljetter, för de var två till antalet. Varför de var två kan vi ta någon annan gång.

Redan i går morse var jag spänd inför resan och att det snöade ymnigt hela dagen hjälpte inte till att lugna nerverna. Precis innan jag skall gå från jobbet kommer en jobbarkompis och säger att det är stopp på vägen till Linköping på grund av vädret. Hela världen höll på att rasa! Nu var vädret emot mig också!

Det var en ledsen och nervös Mats som gav sig ut på vägarna med en trafik som var väldigt försiktig men vid Blå Grindar två mil norr om hemstaden stod trafiken still. Då kom tårarna. Den här konserten betydde så mycket för mig och jag kände att nu måste det hända något kul och kunde därför inte hålla tillbaka känslorna.

Men någon, däruppe eller i Linköping, ville att jag skulle se konserten så det började rulla ganska omgående. Väglaget blev bättre och bättre men alla tog det lugnt och försiktigt. Väl framme började spänningarna släppa lite men i kön till insläppet mådde jag fysiskt illa av spänning.

Innan Peter gick på scen satt en tjej som hette Melissa Horn och sjöng helt underbart. Första låten hade en text som träffade rakt i hjärtat och då kom tårarna igen. Tur man hade med en näsduk.

Peters konsert var helt makalös. En kanonblandning av gammalt och nytt som kunde fått hålla på hela natten om jag fått bestämma.

Det hade varit underbart att få dela detta minne med någon men det blir kanske till nästa turné. Hoppas inte det dröjer 14 år!

Sitter just nu och lyssnar på Peter LeMarc och då kommer nästan tårarna igen. Jag längtar redan efter nästa gång jag får se Peter live. Jag behöver sådan energikickar! Många.

Prestationsångest.nu

I början av förhållandet var allt glatt och trevligt och det var mycket aktiviteter och vi hade massor med idéer och planer. Allteftersom tiden gick så blev det mindre aktivitet även om var och en försökte dra sitt strå till stacken. Jag började efter ett tag undra på om det fanns någon annan och tyvärr var det den bittra sanningen. Hon hade en egen hemsida! Det fick ju vår gemensamma blogg att framstå som ganska futtig, som en falukorvsmacka i en delikatessaffär ungefär.

Men skam den som ger sig, efter lite tjat från min bloggkamrat, numera admin på min blogg, så har jag nu en egen blogg som jag kan pyssla om.

Vad bloggen kommer att innehålla återstår att se, men beroende på vad som känns aktuellt och fräscht så kommer mer eller mindre för allmänheten intressanta ämnen avhandlas. Min admin säger att killar som har egna bloggar är riktiga brudmagneter så det är bara att blogga på. Pratar men dessutom känslor så är lyckan total.

Hur som helst har jag just nu börjat prenumera på en rejäl dos prestationsångest.

Keep on blogging

/Mads