Det var bättre förr

Jag hade en diskussion med en arbetskamrat i veckan och han hävdade att det var bättre förr. Det var bland annan bättre förr när spikpistonen inte var uppfunnen för då rörde folk på sig mer och man spikade sig aldrig i foten. Något som också var bättre förr var när TV:n inte var uppfunnen för då umgicks inte folk vid tv:n utan man talade verkligen med varandra. Efter det vågade jag inte tala om att jag är ute på internet ibland.

Men finns det något som var bättre förr? Mina lunchraster på jobbet var faktiskt bättre förr. Då var det ett glatt gäng som satt och skojade och ibland bjöd vi varandra på glass eller hembakat bröd. Nu är det lite annorlunda, vi är inte så många som äter samtidigt om vi överhuvudtaget äter något alls och det bjöds aldrig på efterrätt. Vi talar knappt med varandra faktiskt. Men sådant är livet, allt förändras.

Jag är lite rädd för förändringar men samtidigt så längtar jag väldigt mycket efter förändring. Konstig tanke. Men den tanken har inte förändrats på ett tag nu och det verkar inte som förändringen sker av sig själv så det är lika bra att bita ihop och ta tag i saken.

Igår var jag på ishockey och blev av den som mutade mig lovad en buffé-buffé där alla rätterna skulle vara bufféer. Men är det verkligen buffé om man kan välja mellan kött eller fisk? Och var tog kakbuffén vägen? Jag hade sett fram emot ett stort bord fyllt med vaniljdrömmar, finska pinnar, kolabröd, havrekakor och aandra underbara kaksorter som kan förgylla vilken mörk och dyster marskväll som helst. Nu uteblev kakbuffén och det serverades i stället citronpaj, jättegott men kakbuffé är ju alltid kakbuffé.

Nu ser vi fram emot morgondagen och hoppas att jag inte kommer att tycka att onsdagen var bättre än torsdagen. Gud förbjude!!

Eder Mads