Med ålderns rätt

Jag tror att jag blivit känsligare så här på äldre dar. Senast jag såg Forrest Gump grät jag så jag fick torktumla filten i TV-soffan när Forrest träffar sin son första gången och sedan när han begraver mamman till pojken. En film som gör mig glad förutom just de avsnitten som gör mig helt förstörd. För några veckor grät jag när handbollstjejerna lyckades kvala in till OS och igår grät jag till körslaget! Inte för att det var speciellt vackert eller att sången betyder något speciellt men tårarna kom i alla fall när Laxågänget sjöng The Lion sleeps tonight. Kanske inte den låten som hamnar högst på listorna över sånger som får folk att gråta men på mig kom i alla fall tårarna. Visserligen glädjetårar men ändå. Varför? Dom gjorde en riktigt bra version som förmedlade mycket glädje men gråta var att ta i tycker jag. Men så var det i alla fall. Men jag gråter i alla fall inte när jag skalar lök men jag nyser när jag skalar potatis. Inte heller roligt. Speciellt inte när man skall vara smart och förbereda lite innan man går på konsert i kyrkan och nyser sig igenom första halvan av konserten.

På tal om ålderns rätt så har jag fyllt år i veckan men den dagen gick inte direkt till historien. Hade visserligen inga stora förväntningar (bara att Jessica Andersson (Fame-Jessica ni vet) skulle ringa på dörren tidigt på morgonen och sjunga Happy Birthday och bjuda på frukost på sängen) men den blev riktigt dåligt. Började med att jag somnade om efter att väckarklockan ringt och att jag inte kom till jobbet så tidigt som jag velat. Vår nitiska tyska IT-avdelning stoppade effektivt födelsedagshälsningen som en jobbarkompis skickat till mig (förlåt mig K för att jag trodde du glömt mig) och lunchlådan smakade absolut ingenting. Som tur var fick jag en födelsedagspresent av tidigare nämnd arbetskamrat bestående av två småkakor. Lite futtigt tycker kanske ni men jag var jättenöjd för det var faktiskt det enda jag fick i presentväg. Efter jobbet lyckades jag göra mig osams med min mamma och körövningen gick riktigt dåligt. Höll på att ge upp mitt i övningen och skrika fula ord och sedan gå hem men lyckades hålla mig, främst beroende på att vi höll på att spela in några sånger och det hade nog inte låtit så snyggt om det mitt i stämningsfull stämsång kommit ett jättefult ord och sedan en smäll av en dörr. Men även den dagen tog slut och jag får vara tacksam för att några arbetskamrater kom ihåg mig. Tack Susanne!

//Mads

ps. Vill bara fylla på med att tårarna var nära att trilla igen, har precis ätit en fruktsallad med halvt smält glass med krossad choklad som var mycket, mycket godare än jag förväntat mig. Vilken toppenkille jag är!! ds.